Jag vill så gärna hjälpa med hela kroppen i bland vilket blir för mycket. Men igår kändes jag mig som en riktig proffsryttare. Att se avstånden rida framåt vara väl förberedd på nästa osv.
Men jag måste säga tänk vad hjärnan kan spela än en spratt emellanåt.
Började lektionen med att rida på det övre läget på Fiddes jaktstång. Körde detta förra veckan på markarbetet då det funkade bra.
Dock nu när det kom lite större hinder i vägen så blev han klart starkare och när han då lägger sig på i handen och börjar forcera så börjar jag dra och släpper då inte utan blir kvar i handen och det går bara fortare och fortare.
Mitt hjärta sätter sig i halsgropen och jag känner att pulsen stiger.
Så beslutet taget efter 2 rundor att jag flyttar ner tyglarna till det lägre läget för att få bättre kontroll och vips så börjar hästen ta förhållningarna bättre men framför allt så slår min hjärna om, jag blir lugnare och börjar rida mer och självsäkerheten är på 200% och en grym runda får vi till.
Ja det är väl bara att börja vänja sig och träna mentalträning.
Det är dock facinerande hur det hela fungerar.
Annat som hände igår var att min gamle man fick sig en kiropraktoromgång och det var väl behövt.
Tänkte nu se till att de andra hästarna får detta också och så tänkte jag be min goa vän Sandra och komma och ge lite IR-bandling som jag varmt kan rekommendera.
Danfas promeneras nu och ska börjas skrittas från ryggen nu i slutet på veckan.
Tänkte berätta mer om övningarna och träningen men det sker i min träningsblogg.
Kram Anna
1 comment:
Vad häftigt det måste vara när man känner att man kan se avståndet och känner att nu kommer avsprånget. Blir nästan lite sugen på att lära mig hoppa när jag läser det du skriver. Tro det eller ej men under gymnasietiden hoppade jag som alla andra upp till en meter. Svår att tro jag vet, du känner ju mig (lite iaf).. Kul att det går så bra för dig. Flitets lampa lyser.
Post a Comment