Saturday, March 3, 2018

Äntligen efter alla dessa år!

Hej

Jag har under många år haft problem med min rygg. Det började när jag var i tonåren, jag hade så fruktansvärt ont i nedre delen av ryggen och min förklaring på smärtan har varit att det känns som om någon tar 2 knivar och sticker in i ryggen och sedan vrider om.

Det har också känts som om kroppen blivit delad i 2. Jag har sökt för detta i omgångar. Jag blev röntgad när jag var 15 tror jag för första gången och då sa läkaren att mina nedersta ländkotor såg revbensliknande ut. Jag förstod inte så mycket av det då och läkaren hade väl ingen förklaring utan mer att ja du ser ut så.

Under åren som sedan följt har jag i perioder haft riktigt ont. Ryggen är den som spökat mest men även högre upp så som skulderbladen och nacken.

Nu på senare år så har jag också haft ont i armarna, benen och händerna. Vissa dagar känns det som jag har gjort världens träningspass, det värker i benen och benhinnorna.

Mina fingrar är ömma och handlederna känns som de är stukade. Har svårt att lyfta saker i vissa vinklar och kan ibland tappa saker utan anledning.

Jag blir lätt andfådd när jag går upp för trappor eller liknande, känns som jag har världens sämsta kondition.

Det jag har märkt de sista åren är att jag har mer ont när det är väderomslag och det blir fuktigt eller när det blir riktigt kallt.

Jag har försökt att få hjälp i omgångar men får inga riktiga svar tyvärr och 4-5 gånger så har man blivit skickad till sjukgymnastik, detta har ju inte hjälpt tyvärr.
Har också fått höra att jag kan ha lindrigare diskbråck m.m. Jag har blivit röntgad ytterligare efter den gången i tonåren. Då hittades ingenting heller eller i alla fall så kunde den läkaren inte säga nåt om det.

När jag sökte på vårdcentral förra året så hann jag inte ens in i rummet och berätta vad jag sökte för förrän läkaren tittade på mig och frågade om jag inte tänkt att gå ner i vikt. Kan säga att där sjönk fortroendet för den läkaren och vårdcentralen.

För ett tag sedan gick det en reklam på TV där de pratade om ryggproblem och om man hade det så kunde man gå in på en sida som heter behandlaas.se jag blev nyfiken på att läsa mer så jag gick in på denna sida och blev både chockad och glad att allt som stod där stämde in på mig till 100%

Man kunde genom denna sida boka ett läkarbesök med en specialist på denna sjukdom, ankyloserande spondylit eller Bechterews som den också kallas.

Jag gjorde detta och vilken skillnad på bemötande. Jag fick berätta hur det varit under alla år och han ställde en massa frågor och prickade väl rätt på vartenda påstående också.

I och med att detta var via nätet så bad han mig gå till en vårdcentral för att ta ett antal prover som han skrev i journalen som jag kunde hänvisa till. Samt röntgen igen. Bland annat ett prov som heter HLA B27 vilket då visar om jag har genen för denna sjukdom då den är ärftlig.

Jag kontaktade sedan 4 st olika vårdcentraler efter detta men blev nekad då jag berättade att jag ville bli utredd för Bechterews, svaret var, vi får väl se om vi tycker samma och kommer fram till samma sak. Kändes med en gång att bara för att man pratat med en annan läkare via nätet så var det inte populärt.

Det slutade med att jag hittade en privatklinik i Göteborg som tar emot utan remiss och man får komma till reumatolog direkt. Visst det kostar pengar men kände att det är det värt.

Jag har nu varit där och fått världens trevligaste bemötande. De har kollat på den journalen läkaren via nätet skrivit och de har gjort nu ytterligare undersökningar. Att nätläkaren hade då rekommenderat att man skulle ta de olika proverna var inga problem, åkte in på labbet med en gång, detsamma gällde röntgen, skrev en remiss direkt.
Utöver det så gjordes en massa tester i rörelseförmåga, reflexer etc och sedan fick jag läkarens utlåtande.
Ja du har en variant av Bechterews som heter Icke-radiologisk axial spondylartrit, det är in kronisk inflammatorisk sjukdom. Den ger smärta i ryggen, höfter, leder m.m. och smärta i muskelfästen bland annat. Detta är det som gör att jag exempelvis tycker att jag har dålig kondition och blir andfådd.

Här kan man läsa mer om Bechterews - http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1360

Och här om Icke-radiologisk axial spondylarit - https://www.mynewsdesk.com/material/document/37946/download?resource_type=resource_document

Nu väntar jag bara på provsvaren. För dagen efter jag varit hos läkaren så låg kallelsen till röntgen i brevlådan. Och jag har redan varit på röntgen. Allt inom en och samma vecka. Tänk vad det skiljer sig att gå privat.

Nu har jag i alla fall fått svar på varför jag har så ont att jag vaknar mitt i nätterna med sån smärta i ryggen.
Att det blir värre när det är kallt och väderomslag.

Det är mycket som faller på plats och det finns många i min omgivning som sett när jag har ont. Stått i transporten på tävling och gråtit av att det gör ont. Gått och lagt mig när jag kommit hem från tävling i bland då jag inte kunnat stå.
Mått dåligt av att jag känner själv att kroppen inte klarar av vissa saker så som att rida ibland när det är kallt osv.

Jag har öven fått pikar genom åren att jag knappt rider mina hästar och lite av varje. Kan nu känna att det har funnits en anledning och jag har känt att man inte trott på mig när jag säger att jag har ont i ryggen.

Men ingen som inte har denna sjukdom där jag nu också fått lära mig att det är ganska vanligt förstår hur ont det gör och vad svag man blir.

Jag har ju alltid ont så att vara smärtfri vet jag inte nu vad det är.

Jag har blivit arg och besviken på mig själv att jag inte klarar av saker som jag brukade osv.

Men nu har jag i alla fall en förklaring.

Ha det gott!

Kram Anna

Sunday, February 18, 2018

Godbye 2017 & Hello 2018

Hej på er

Tänkte göra mitt sedvanliga inlägg för att summera året som gått. Lite sent kanske men bättre sent än aldrig.

Det har varit upp och ner på många plan. Många saker som varit omtumlande. Vet inte om det har med åldern att göra men man inser mer och mer saker som faktiskt inte är så viktiga som man trodde.



I alla fall, lite punktvis vad som hänt under året.

- Massor av aktiviteter på Stewart Ranch har vi haft under året och det har varit väldigt uppskattat och jag tycker det är superkul att få öppna ögonen för många till ett annat tänk där man ser sin häst på ett annat sätt. Mer som en kamrat, partner och arbetskollega än att man bara kräver att den ska prestera och sedan inte har förståelse varför den gör på olika sätt och blir frustrerad på varför saker inte funkar som man tycker det ska.

- Vi hade ett mycket omtyckt läger i somras som kommer att upprepas i sommar igen.






- Vår älskade Fidde fick lämna oss i mars. Ett tufft beslut, men kände att det var det enda rätta. Han ådrog sig en gaffelbandskada under julhelgerna där han brallade omkring i hagen och veterinärerna sa då att vi skulle ge honom först 6 månader och se. Men att jag inte kunde rida honom i paddock mer och samla honom. Med det beskedet var valet inte så svårt. Att ha en häst som gått för fullt fram till december och sedan ska stå i 6 månader och tappa kondition och muskler och sedan inte kunna komma tillbaka är inget alternativ. Inte för en häst på 25 år. Det hade tagit minst 1-2 år att han skulle tillbaka och då hade han varit 27 och kanske fått andra komplikationer på vägen. Han gav mig 15 fina år och även många andra fick möjligheten att ta del av hans kunskap och erfarenhet. Vi tackar vår älskade vän för allt!







- Tingen är den där underbara läromästaren som bara hon kan vara. Hon har hjälpt oss massor under året och är den där trygga hästen som nu tar över efter Danfas och Fidde. Vi avslutade året genom att träna lite teamsorting vilket hon verkligen gillar och glänser med.




- Kingen har fått en bästa vän i Jenny som tar hand om honom och tränar och drillar honom. Jag hjälper till emellanåt. Men det är Jenny som nu tar Kingen vidare och de lär nu känna varandra.



- Mercymannen började året starkt med husse Garry. De är långt framme med sin träning. Dock fick de en liten svacka under sensommaren och nu har det varit lite rehab under hösten men de är nu på väg tillbaka, sakta men säkert.



- Rosali, ja det är vår nya dressyrstjärna i stallet. Hon kom i juni och min tanke är att jag ska få utvecklas tillsammans med den sköna tjejen. Hon är en sån otroligt snäll och go häst. Mycket väl grundriden och en läromästare för mig trots sin unga ålder. Vi har under den korta tid vi haft tillsammans startat 3 gånger och hon har visat att hon kan vara med därute och gå på godkänt och faktiskt ta placering. Jag hoppas få många fina år med henne och att jag får utvecklas som ryttare.






- Våra andra fytfotade vänner Sammy och Nita bara myser och ger oss många härliga skratt.




Annars är det inget att nytt som hänt förutom det vanliga som att vara på Falsterbo och Strömsholm.

Vi ser fram emot 2018, men det kommer bli en del andra saker som prioriteras i år.

Kommer berätta mer lite senare.

Saturday, December 16, 2017

Olater och inbillningar som ska bort - Fortsättning från vår träning

Hej

Tänkte dela med mig av ett klipp från slutet på vår träning i tisdags.




Det är vänstergaloppen som vi tränar. Och jag har problem med den verkligen. Man ser hur lätt man lär sig olater på grund av att andra hästar fungerar på ett annat sätt.

Fidde som jag hade under 15 år hade ju en bakgrund som körhäst. Han gick i vänsterpar vilket resulterade att hans vänstersida var så stark. Han hängde sig verkligen i tygeln på vänster sida och bjöd in till en dragkamp.

Detta resulterade i att jag försökte hålla emot och jag fick kram i arm och axel på vänster sida.

Det som jag sedan fick lära mig att inte fastna i vänstersidan och bara hålla emot utan få honom till att bära sig själv var att jag fick börja ta och släppa. När jag kände att nu sitter jag och håller för mycket så tänkte jag, klappa hästen på halsen för då släppte jag ju.

Det sitter så rotat i mig då jag själv vet med mig att jag är så mycket starkare i vänster så jag vill inte orsaka att jag fastnar där och blir stum.

Ni hör på filmen att min tränare säger att jag ska sluta nappa i handen, hålla still istället. Detta är nåt jag måste träna mycket på för så är det ju inte med Rosie så jag håller på att börja programera om hjärnan 😜

En annan sak som ni ser och hör är när jag bryter av och min tränare tror det är hästen. Jag har under många års tid haft problem med min rygg. Fick för ett antal år sedan efter besök på sjukhus höra att jag hade lindrigt diskbråck. Det är min högersida och då framför allt bäcken som roterar vilket gör att jag inte sitter rakt m.m.

Jag har då fått problem med vänstergaloppen eftersom jag vågar inte sitta ner ordentligt på högersidan då det gjort jätteont.

Nu har jag fått hjälp av Lisa-Ann bland annat de sista åren och detta börjar rätta sig till men min hjärna säger fortfarande till mig att det gör ont. Så jag får verkligen tvinga mig ner på höger sida.

Så det är mina saker jag brottas med nu så jag kan hjälpa min häst på bästa sätt. För hon gör ju bara som jag säger och är jag otydligt och inte pratar rätt med henne ja då blir det ju fel men inget hon ska lastas för.

Så än en gång är jag otroligt tacksam över henne som har sånt tålamod för mig.


Friday, December 15, 2017

Min läromästare - Rosie - Konstig känsla

Hej på er

Nu var det ett tag sedan igen jag skrev.

Vi har nu äntligen fått komma igång och träna efter sjukdomar, ingen bil eller transport samt sadel.

Fick en sådan där konstig känsla i veckan efter min träning.



Helt plötsligt känner jag mig lite nybörjare igen. Jag blir introducerad till en helt ny värld nästan. Detta tack vare Rosie. Hon har så mycket gratis i sig som man kämpat i åratal för att uppnå på ett ridpass som man kanske får i slutet och det är ju jättebra. Men nu får jag möjligheten att börja där i början på varje pass. Så som lättheten, framåtbjudningen, känsligheten framför allt.

Men med detta gratis så kommer det ju naturligtvis andra svårigheter. Som gör att jag måste steppa ut ur min comfort zone där jag är hemma och vet hur det ska vara och kännas och helt plötsligt träna en Ferrari och inte en SUV 😂
Det är lite skräckblandad förtjusning då jag är rädd att förstöra nåt som denna otroliga häst erbjuder men också en sådan tacksamhet och glädje att jag får lära mig ännu mer inom ridning och hästar och att jag kan samla på mig mer erfarenhet och rutin och lägga i arkivet för att sedan kunna dela med mig till mina elever.

Jag får jobba på min känsla och verkligen finlira.

Min tränare som jag har nu vet hur man tränar den här typen av hästar vilket ger mig en stor trygghet och jag känner att med hennes hjälp kan jag lära mig massor och hon ser vad Rosie behöver för att bygga rätt och komma i rätt form etc.

Tränade i tisdags och fick mycket tips och råd och hjälp med min ridning. Men något som värmde var att jag fick mycket beröm för min mjuka ridning och känsla. Då är vi på rätt väg i alla fall.

Jag är väldigt nyfiken och ser fram emot vad nästa år har att erbjuda.

Något som också var roligt var att min medryttare var med då hon är mycket mån om att vi rider på samma sätt och tränar hästen lika.

Så vi kommer att träna båda två för min tränare. Jag uppskattar detta jättemycket att ha en sådan medryttare som är intresserad i hästen och träningen för att kunna hjälpa och upprätthålla nivån.

Viktigt när man lägger ner så mycket att det blir bra för alla och framför allt för Rosie.

Bjuder på en lite film från träningen.


Tuesday, November 21, 2017

Så långt har vi kommit...Tävling, träning och allmänt :)

Det var ett tag sedan nu jag skrev om min lilla stjärna som jag nog får kalla henne.

Ska försöka summera dessa månaderna som gått.

Lilla Rosie eller som hon numer kallas Rosali dök upp på Stewart Ranch i Juni närmare bestämt 16 Juni.



Ska ta er tillbaka lite hur allt började och det blev som det blev.

Det var en spännande process det där med att titta på häst igen då vi haft våra hästar så länge och sista hästen vi köpte var Garry's Mercy som kom 2013 men det var inte riktigt samma sak.

Nu letade jag efter en häst som jag kunde utvecklas med i dressyren. Därmed inte sagt att jag kommer lämna westernvärlden ;O) Älskar den delen också men kommer inte vara lika aktiv där som jag varit men jag tror inte jag kan hålla mig borta helt ;)

Efter att ha suttit och skannat alla hästannonssidor som finns tror jag så var det inte jättemånga som dök upp som jag verkligen kände att DEN skulle jag kunna tänka mig att provrida.

Hittade en som jag fastnade lite för som jag åkte och provred, en valack på 178 cm. Mycket trevlig men MYCKET jobb att göra.
Jag började då även fundera på om det var det jag ville. Alltså börja om igen. Alla hästar vi har hemma förutom Mercy kan man säga har jag utbildat från grunden. Det är jätteroligt det säger jag inget om för man får då sätta sin egna prägel på hästen. Men kände nu att jag vill nog inte börja om helt.

Hörde mig för på några hästar till och kikade på mycket filmer.
Hittade en som jag blev lite kär i då den rörde sig mycket trevligt och var nästan på väg att åka och titta på den då jag tänkte att jag ska snoka lite om hästen och fick då reda på att den sålts från Holland till Sverige som avelsto för 18000 kr men här la ett försäljningstall ut hästen som dressyrhäst för 120 000 kr.
Så det var tur jag inte tittade på den.

Jag hörde mig för igenom alla mina kontakter om de olika försäljningsstallen om vilka som var seriösa och inte.

Hittade ytterligare en häst som var en kopia på min Fidde som jag blev jättekär i och hon som la ut honom skulle höra av sig efter 5 juni då hon var på semester.

När början av Juni kom åkte jag till Strömsholm på mitt vanliga uppdrag där, rodda dressyren på SM:et för Equipe. När jag sitter där sista dagen dyker denna lilla söta häst upp i bland annonserna och jag ringer på henne. Bestämde att jag skulle åka och titta på henne dagen efter. Pratade med mina goa vänner på Strömsholm som är väl insatta i stam och avel och de sa alla åk och titta på henne det är en jättefin stam.

Sagt och gjort, körde hem från Strömsholm på tisdagen, kom hem vid 01.00 på natten. Gick upp kl 06.00 igen för att åka till Halland och titta på henne.

När vi kom dit var det Rosie jag fick prova först. De hade även några andra som jag kunde få prova och valde även att provrida en häst som gått MSV:B. Jag föll för Rosie direkt för att hon var så lättriden. Hon bar sig själv. La sig inte i handen. Hade ett eget driv. Det som jag än en gång funderade över var att hon bara var utbildad LA.




Provade då även MSV:B hästen som var en helt annan kaliber. Tuffare i psyket och inte så känslig om du inte satte på dig ett par sporrar. Det var antingen av eller på.
Men var ändå lite sugen på detta sto då jag kände att det kunde vara en utmaning för mig att jobba på och att jag skulle kunna få lära mig lite.

Åkte därifrån och sa att jag skulle fundera och återkomma samma kväll. Diskuterade med min vän Carina som var med och filmade och var bollplank. Och var nästan 95% säker på att köra på MSV:B hästen men så ringde jag min vän på Strömsholm igen och hon nästan skrek åt mig att NEJ inte den hästen. Den hingsten är inte bra och de hästarna är kända för att vara väldigt kantiga och har ett ojämnt humör.

Hmm då var det att fundera om igen och efter mycket tänkande under eftermiddagen så ringde jag och sa att jag ville ha Rosie. För att jag kände att hon var så mjuk och följsam och så hög ridbarhet.

Jag ångrar inte detta en sekund nu när jag ser hur hon är. Hon är i temperament väldigt cool men vaken och jag tror med åldern och erfarenheten samt tiden vi kommer ha tillsammans så blir hon snart en värdig efterträdare till Fiddemannen. Hon är redan 90% framme i coolhet som han var.

Hon dansade igenom den 2 timmar långa besiktningen med alla koller och röntgen. Om de skulle anmärka på något så var det att hon var tunn och behövde gå upp en sisådär 100-150 kg samt bygga muskler. Sedan fick hon åka med hem.



Från dag 1 har jag så kände jag att hon måste få alla rätta förutsättningar att kunna prestera. Så första veckan hade vi hovslagaren på plats, hon fick IR-behandling och övergång för att hitta eventuella spänningar och sedan genomgång av kiropraktorn.




Vecka 2 som kom sadelutprovaren för att se om den sadeln Fidde hade haft kunde passa. Och den gick att justera genom att värma om den.

Sedan väntade ett schema på igångsättning och uppbyggnad som vi fortfarande håller på med då jag ser att det kommer ta minst 1 år innan hon kommit upp i en grundform som vi sedan kan bygga vidare på.



Vi har också sedan dag 1 jobbat markarbete/NH. Viktigt för mig att hästen fungerar från marken. Den ska veta hur man uppför sig ibland människor. Man håller sitt avstånd går inte på folk. Vill bygga upp en tillit och respekt från första början vilket gör allt det andra så mycket lättare. Vill att hon ska känna sig trygg med oss och vi ska kunna åka ut och ha roligt. I detta arbete ingår också att man ska kunna vara ensam alltså vara ensam i stallet, hagen, bli lämnad både i stall och hage och att man går ut i olika ordning här och det är inte alltid man är den som kommer ut först. Även när vi rider så ska man kunna gå kvar om någon rider iväg. Man ska inte behöva springa efter och man ska även kunna rida iväg från gruppen.
Vi tränar ju också lastningen. Att bli skickad in och ut. Hon är smart och lär sig snabbt.




Vår resa fram till nu har varit lite guppig då lilla tjejen ådrog sig en luftvägsinflammation under sensommaren. Några behandlingar hos veterinären så var det åtgärdat. Nu har vi fortsatt men förebyggande och hon har ätit tång. Något jag fick lära mig när jag jobbade på Åby ATG klinik en sommar. De rekommenderade alla som kom in med hästar med luftvägsproblem och hosta.
Har visat också gott resultat för lilltjejen.

Sedan under den blöta hösten så har hon även fått mugg som vi nu fått behandlat och fått bort.

Under hösten så tyckte vår transport och bil att det var dags att ge upp lite. Så det har även varit lite pussel med att få ihop transport och annat för olika aktiviteter men också att vi fick prioritera de aktiviteter som var viktigast och då har vi haft snälla vänner som lånat ut deras ekipage till oss.

Nu har vi fått köpt oss en ny bil och en transport men transporten kommer i mitten av februari då den nu tillverkas i USA.





Men så länge så har vi fått möjligheten att hyra ett släp från Kungälvs Hästtransport Center. Inget kul att vara utan släp och känns tryggt i fall man skulle behöva åka iväg akut också att man inte då behöver försöka fixa släp.

Vi har hunnit sedan augusti komma ut på 3 st tävlingar, 2 st lokala och en regional. Vi har startat LC:1, LB:1, LB:2 och LB:3.
Hon har ridit på godkänt resultat i 3 av 4 starter samt fått med sig en 3:e placering i LB:1. Kan inte vara mer stolt över henne.








Nu har vi dock nästa lilla problem vilket är att sadeln nu inte passar igen då hon under de här månaderna lagt på sig och musklat om sig igen. Egentligen ett angenämt problem men måste nu då hitta en annan sadel som går att ändra lättare i bommen för att slippa värma om hela tiden.
Så är det någon som vill köpa en fin Lippo Azzario så har jag en nu till salu. :)

I alla fall så rider vi nu i westernsadel och tränar för fullt för att kunna komma ut på banorna nästa år.



Hon får den tiden hon behöver. Mitt mål och önskan är ju att vi får många fina år tillsammans.

Vill att allting ska kännas bra. Har känt att hon har massor att lära mig. Och det är jätteroligt.
Jag får nya saker varje dag att träna på. Det är svårt att beskriva känslan av att få rida en sådan här häst. Hon har en egen motor, är superkänslig och bär sig själv. Man måste prova för att förstå. När jag jämför henne med Fidde brukar jag säga att när han var lätt och mjuk i handen då är hon tung. Är man sugen så hör av er :)

Vi har började träna för tränare i början på hösten men har nu fått göra ett uppehåll först för hennes luftvägsinflammation och sedan för att vi inte kunnat ta oss nånstans.

Man får prioritera lite men vi tränar på här hemma tills vi kommer iväg.

Vi har i alla fall hunnit göra lite andra saker här hemma i träningen. Tränat på tömmen för Anders Eriksson.





Löshoppat :)



Hon blir mer hemma för var dag som går och hon är världens gosigaste. Känns som jag dragit en vinstlott och hon kommer hjälpa mig att komma vidare i min ridning.

Detta var en lite uppdatering från oss.

Kram Anna

Thursday, September 28, 2017

MYCKET spännande uteritt igår - Lugnare idag ;)

Ja går tog vi oss en tur i det fina vädret. 20 grader visade termometern och himlen var blå. Då sätter man sig inte i en paddock eller ridhus.

Då är det ut som gäller :)

Vi började som vanligt med vårt markarbete. Hon mindes mycket väl vad vi jobbat på och det är roligt när man märker skillnad så tydligt. Kan inte säga annat att hon är lyhörd och lättlärd. :)


I alla fall när vi gjort våra små övningar med temat haka på, tränsade vi och jag satt upp.

Kändes redan när vi gick ut från gårdsplan hur harmonisk hon var och med mentalt.

Vi skrittade ut mot stora vägen och när vi ska ut på den kommer en stor traktor med gödselspridare. Jag låter henne bara stå och titta på den med långa tyglar och hon blinkade inte ens. Den körde förbi och vi gick vidare.



Sedan passerade vi mer fordon, en som klippte gräset precis jämte vägen där vi gick med en åkgräsklippare, kossor, hundar etc. Allt gick mycket bra och jag kände att hon är en klippa ju :)

Hade sällskap på uteritten igår av Jenny och när vi var på hemväg skulle vi förbi en granne och säga hej.
Vi traskade glatt in på grusvägen mot deras gård, och deras granne i sin tur har en massa hästar på lösdrift. En av hästarna står i hagen med ett grönt täcke i ett grönt buskage som prasslar väldigt mycket när den rör sig. Rosie uppfattar inte hästen riktigt då täckets färg och buskaget flöt i hop utan hör bara hur det brötar till och ner kommer denna häst springades emot oss. Jag sitter fortfarande på halvlånga tyglar och pratar med henne. Men där kände hon att gränsen var nådd.

Hon gör en 180 gradare och börjar galoppera tillbaka där vi kom ifrån men jag får stopp på henne efter ca 10 m, känner att sadeln börja glida lite. När hon stannar vänder jag tillbaka henne, vilket hon är sådär pigg på och börjar backa ner i ett nygrävt krondike som är djupt, hon hinner ner med båda bak och jag ger henne tyglarna och smackar fram henne och hon går upp igen.

Sedan skrittar vi tillbaka mot hästarna där Jenny står och väntar och hon vågar ta sig förbi utan några större fadäser även fast då grannens hästar som vi ska hälsa på kommer mot oss från ett annat håll. Måste säga att är det inte värre saker än så hon gör så är hon riktigt bra.

När vi sedan går därifrån är det mörkt. Och vi möte bilar och mopeder i mörkret som inte riktigt hade vett på att sakta ner farten och detta bryr hon sig inte om.

Trots den lilla incidenten får jag säga att hon är duktig.

Idag tog vi oss en tur själva ut. Och har verkligen inget att klaga på. Hon går fram överallt även om kan tveka för någon sekund så smackar man lite så knallar hon på. Red runt travbanan och där klipptes det gräs idag bredvid på ett ställe men som igår så brydde hon sig inte nu heller.


Tanken med dagens ridning var att avsluta i paddocken men efter markpasset och sedan uteritten kände jag att hon mentalt var trött idag. Ville inte förstöra den fina känslan och det hon gav mig idag genom att harva dressyr. Det kan vänta tills imorgon. En skön tur fick vi även idag i det fina vädret och vi njöt av varje sekund.

Måste säga att hon är för go.

Wednesday, September 27, 2017

Händer utöver på ranchen

Ja det senaste så har det varit många inlägg om lilltjejen och hennes utveckling. Så tänkte ta ett litet inlägg om vad som händer med de andra hästarna.

Tingen går nu mest western och då reining. Elin har sedan i våras ridit henne på ett antal clinics för Peter Ljungberg och det har funkat bra och Tingen lär Elin massor.
Patricia har även ridit en del och faktiskt varit ute och tävlat henne i olika ridgrenar inom western. Det har blivit ett antal placeringar så läromästaren sköter sig. Under hösten nu så har Garry tagit Tingen på jobben där vi flyttar kor och i höst ska jag ut och träna team sorting med henne. Det ska bli riktigt skoj.
Ingen roping eller fartgrenar har vi hunnit i år så det får vänta.




Kingen han går också nu western. Jag har jobbat i början på året med en del markarbete och Buck övningar och grundläggande ridning. Ida har ridit och tränat western och också varit ute och tävlat och lyckats ta en hel del placeringar samt att hon och Kingen kammade hem hela Blue Berry Cup på vår western tävling här i maj.
Under sommaren har Jenny börjat rida Kingen mer och kommer rida honom mestadels nu och även träna för Peter och också senare i höst prova team sorting.

Mercy gick tyvärr och skadade sig i hagen i somras. Mitt uppe i hans träning och nu när han hade kommit igång som bäst. Garry har tränat nu regelbundet för Peter sedan januari 2016 och i våras skickades Mercy till peter för vidareutbildning och lite mer skolning så Garry kunde komma vidare.
Han tänjde sin sträcksena i vänster bak så det har nu varit box/hagvila i 3 månader. Vi ska tillbaka till veterinär nästa vecka för att se om vi kan börja sätta igång honom.
Under tiden Mercy är konvalescent och sätts igång kommer Garry åka på en spännande resa till USA och ett reiningstall där han under en vecka kommer drillas på skolade reininghästar. Vi ser fram emot att han kommer hem med massor av ny kunskap och erfarenhet och kan lära oss andra och hjälpa våra westernelever :)




En annan nyhet är att Stewart Ranch har fått möjligheten att bli återförsäljare för en rad amerikanska märken inom ridsporten bland annat Double Diamond som har hela Buck Brannamans träningsserie av redskap så som repgrimmor, rep och flaggor etc.

Det kommer komma massor av mer info kring detta inom kort om vad man kan beställa osv.

Ska bli superkul verkligen.

Detta var en liten uppdatering på resten av Stewart Ranch.