Tuesday, September 12, 2017

Ups and downs that is how life is :)

Ja så är det i hästvärlden och vad vore det om allt bara gick bra jämt. Då hade man saknat utmaningar och inte fått det där lilla extra att kämpa för.

Vad har hänt sedan sist.

Jo efter programridningen bestämde jag mig att åka till veterinären med den lilla damen.  Jag har under en tid märkt att hon hostar 3-5 host ca när jag börjar jogga igång henne efter framskrittning. Kan väl egentligen inte tyckas vara nåt att haka upp sig på men jag ville kolla då det inte kändes rätt.

Mycket riktigt så var mina misstankar rätt och hon hade fått en lätt luftvägsinflammation. Hon står nu på behandling för den genom att äta slemlösande och kortison.

När vi ändå var iväg gick vi igenom lite mer saker så som att titta på blodvärden, lyssna efter missljud på lungor samt titta efter kvarkabakterien i luftsäckarna.

Hon hade inget av detta, hon var jätteren och fin. Så nu är även detta kollat.

Hon ska tillbaka om några dagar och se så att behandlingen har hjälpt.

Under tiden ska hon ridas i lättare arbete.
Detta har gett oss mer tid till att jobba markarbete och mer grundarbete. Hon är verkligen skön att jobba med. För varje dag som går så lär hon mig något nytt och jag ser nya sidor av henne.


Här övar vi ground tying.

Nu har hon varit här snart i 3 månader och det innebär ju också att hon börjar blir lite hemma. Vi har dock inte fått några stallrutiner än då de fortfarande går ute.

Hon har börjat testa lite små saker nu som att spela lite orolig i stallet när hon är inne själv. Men vi jobbar på kommunikationen och gör våra NH övningar överallt så att hon ser ett samband och strukturen hur saker och ting funkar här. Hon finner sig snabbt och förstår vad vi vill.

Det kommer ju poppa upp lite sånt här från och till tänker jag. Hon är bara 7 år vilket man inte får glömma och det tar tid att lära känna och rida in sig på en ny häst. Ett år minst får man räkna med.
Så man får inte ha bråttom, men ändå vara konsekvent och ha klara regler.

Detta ställer mer krav på mig som har haft det väldigt lugnt de sista åren med väluppfostrade hästar så man har lite glömt hur det var att ha en liten i stallet igen ;)

Men bara att bita ihop och se framåt. Måste ta de jobbiga bitarna också för att sedan få njuta av de goda.
Det gäller ju inte bara allt arbete vi gör från marken utan även i ridningen vilket jag kände idag.

Idag var en sådan dag där inte allt stämde. Där jag kände själv att vi inte var helt i synk.

Jag har aldrig haft en häst som är så lyhörd och känslig. Minsta lilla du råka luta dig fel, trycka ojämnt med någon skänkel eller faktiskt andas fel så händer det nåt. Två exempel som hände idag, det ena när jag skulle justera mina stigläder, jag råkade då hålla om med vaden lite för mycket på ena sidan vilket hon uppfattade som att gå undan för tryck och började snurra runt eller gå framåt. Den andra saken var att jag övade på övergångar och sitta ner i traven kortare stunder, råkade vid ett tillfälle andas ut lite tyngre vilket gjorde att jag antagligen kom ner i sadeln med några extra gram och vips så stod vi stilla.
Det är svårt att förklara hur det verkligen känns för man kan inte föreställa sig förrän man provat. Så känner man för att prova så är det bara att höra av sig ;)

Så idag var det mer gasbroms och ojämnt än vad det var när vi red program.

Så precis när jag hoppade av så var inte känslan bra. Men efter att ha funderat en stund och smält passet så måste jag säga att jag är otroligt tacksam.

För hon lär ju mig massor och jag blir ännu mer kroppsmedveten. Och hur tråkigt hade det inte varit om allt bara funkade och det inte fanns några utmaningar. Jag inser att när vi kommit på hur vi funkar med varandra så kommer det vara en fröjd att rida henne. Det är redan en fröjd men vi kommer nog till en ny nivå och hon kommer definitivt hjälpa mig att utvecklas och förhoppningsvis få prova på lite högre klasser.

Vi har nu ställt in alla tävlingar i september och satsar på oktober i stället, vi har inte bråttom så vi tar det som det kommer. Och jag har mer tid att träna, tänker försöka komma ut på lång bana mer.

Ser fram emot att jobba mer med lilla tjejen och få utvecklas.

Vi hörs!

Kram Anna


No comments: