Olater och inbillningar som ska bort - Fortsättning från vår träning

Hej

Tänkte dela med mig av ett klipp från slutet på vår träning i tisdags.

Det är vänstergaloppen som vi tränar. Och jag har problem med den verkligen. Man ser hur lätt man lär sig olater på grund av att andra hästar fungerar på ett annat sätt.

Fidde som jag hade under 15 år hade ju en bakgrund som körhäst. Han gick i vänsterpar vilket resulterade att hans vänstersida var så stark. Han hängde sig verkligen i tygeln på vänster sida och bjöd in till en dragkamp.

Detta resulterade i att jag försökte hålla emot och jag fick kram i arm och axel på vänster sida.

Det som jag sedan fick lära mig att inte fastna i vänstersidan och bara hålla emot utan få honom till att bära sig själv var att jag fick börja ta och släppa. När jag kände att nu sitter jag och håller för mycket så tänkte jag, klappa hästen på halsen för då släppte jag ju.

Det sitter så rotat i mig då jag själv vet med mig att jag är så mycket starkare i vänster så jag vill inte orsaka att jag fastnar där och blir stum.

Ni hör på filmen att min tränare säger att jag ska sluta nappa i handen, hålla still istället. Detta är nåt jag måste träna mycket på för så är det ju inte med Rosie så jag håller på att börja programera om hjärnan 😜

En annan sak som ni ser och hör är när jag bryter av och min tränare tror det är hästen. Jag har under många års tid haft problem med min rygg. Fick för ett antal år sedan efter besök på sjukhus höra att jag hade lindrigt diskbråck. Det är min högersida och då framför allt bäcken som roterar vilket gör att jag inte sitter rakt m.m.

Jag har då fått problem med vänstergaloppen eftersom jag vågar inte sitta ner ordentligt på högersidan då det gjort jätteont.

Nu har jag fått hjälp av Lisa-Ann bland annat de sista åren och detta börjar rätta sig till men min hjärna säger fortfarande till mig att det gör ont. Så jag får verkligen tvinga mig ner på höger sida.

Så det är mina saker jag brottas med nu så jag kan hjälpa min häst på bästa sätt. För hon gör ju bara som jag säger och är jag otydligt och inte pratar rätt med henne ja då blir det ju fel men inget hon ska lastas för.

Så än en gång är jag otroligt tacksam över henne som har sånt tålamod för mig.

Min läromästare - Rosie - Konstig känsla

Hej på er

Nu var det ett tag sedan igen jag skrev.

Vi har nu äntligen fått komma igång och träna efter sjukdomar, ingen bil eller transport samt sadel.

Fick en sådan där konstig känsla i veckan efter min träning.

Helt plötsligt känner jag mig lite nybörjare igen. Jag blir introducerad till en helt ny värld nästan. Detta tack vare Rosie. Hon har så mycket gratis i sig som man kämpat i åratal för att uppnå på ett ridpass som man kanske får i slutet och det är ju jättebra. Men nu får jag möjligheten att börja där i början på varje pass. Så som lättheten, framåtbjudningen, känsligheten framför allt.

Men med detta gratis så kommer det ju naturligtvis andra svårigheter. Som gör att jag måste steppa ut ur min comfort zone där jag är hemma och vet hur det ska vara och kännas och helt plötsligt träna en Ferrari och inte en SUV 😂
Det är lite skräckblandad förtjusning då jag är rädd att förstöra nåt som denna otroliga häst erbjuder men också en sådan tacksamhet och glädje att jag får lära mig ännu mer inom ridning och hästar och att jag kan samla på mig mer erfarenhet och rutin och lägga i arkivet för att sedan kunna dela med mig till mina elever.

Jag får jobba på min känsla och verkligen finlira.

Min tränare som jag har nu vet hur man tränar den här typen av hästar vilket ger mig en stor trygghet och jag känner att med hennes hjälp kan jag lära mig massor och hon ser vad Rosie behöver för att bygga rätt och komma i rätt form etc.

Tränade i tisdags och fick mycket tips och råd och hjälp med min ridning. Men något som värmde var att jag fick mycket beröm för min mjuka ridning och känsla. Då är vi på rätt väg i alla fall.

Jag är väldigt nyfiken och ser fram emot vad nästa år har att erbjuda.

Något som också var roligt var att min medryttare var med då hon är mycket mån om att vi rider på samma sätt och tränar hästen lika.

Så vi kommer att träna båda två för min tränare. Jag uppskattar detta jättemycket att ha en sådan medryttare som är intresserad i hästen och träningen för att kunna hjälpa och upprätthålla nivån.

Viktigt när man lägger ner så mycket att det blir bra för alla och framför allt för Rosie.

Bjuder på en lite film från träningen.

Så långt har vi kommit...Tävling, träning och allmänt :)

Det var ett tag sedan nu jag skrev om min lilla stjärna som jag nog får kalla henne.

Ska försöka summera dessa månaderna som gått.

Lilla Rosie eller som hon numer kallas Rosali dök upp på Stewart Ranch i Juni närmare bestämt 16 Juni.

Ska ta er tillbaka lite hur allt började och det blev som det blev.

Det var en spännande process det där med att titta på häst igen då vi haft våra hästar så länge och sista hästen vi köpte var Garry's Mercy som kom 2013 men det var inte riktigt samma sak.

Nu letade jag efter en häst som jag kunde utvecklas med i dressyren. Därmed inte sagt att jag kommer lämna westernvärlden ;O) Älskar den delen också men kommer inte vara lika aktiv där som jag varit men jag tror inte jag kan hålla mig borta helt ;)

Efter att ha suttit och skannat alla hästannonssidor som finns tror jag så var det inte jättemånga som dök upp som jag verkligen kände att DEN skulle jag kunna tänka mig att provrida.

Hittade en som jag fastnade lite för som jag åkte och provred, en valack på 178 cm. Mycket trevlig men MYCKET jobb att göra.
Jag började då även fundera på om det var det jag ville. Alltså börja om igen. Alla hästar vi har hemma förutom Mercy kan man säga har jag utbildat från grunden. Det är jätteroligt det säger jag inget om för man får då sätta sin egna prägel på hästen. Men kände nu att jag vill nog inte börja om helt.

Hörde mig för på några hästar till och kikade på mycket filmer.
Hittade en som jag blev lite kär i då den rörde sig mycket trevligt och var nästan på väg att åka och titta på den då jag tänkte att jag ska snoka lite om hästen och fick då reda på att den sålts från Holland till Sverige som avelsto för 18000 kr men här la ett försäljningstall ut hästen som dressyrhäst för 120 000 kr.
Så det var tur jag inte tittade på den.

Jag hörde mig för igenom alla mina kontakter om de olika försäljningsstallen om vilka som var seriösa och inte.

Hittade ytterligare en häst som var en kopia på min Fidde som jag blev jättekär i och hon som la ut honom skulle höra av sig efter 5 juni då hon var på semester.

När början av Juni kom åkte jag till Strömsholm på mitt vanliga uppdrag där, rodda dressyren på SM:et för Equipe. När jag sitter där sista dagen dyker denna lilla söta häst upp i bland annonserna och jag ringer på henne. Bestämde att jag skulle åka och titta på henne dagen efter. Pratade med mina goa vänner på Strömsholm som är väl insatta i stam och avel och de sa alla åk och titta på henne det är en jättefin stam.

Sagt och gjort, körde hem från Strömsholm på tisdagen, kom hem vid 01.00 på natten. Gick upp kl 06.00 igen för att åka till Halland och titta på henne.

När vi kom dit var det Rosie jag fick prova först. De hade även några andra som jag kunde få prova och valde även att provrida en häst som gått MSV:B. Jag föll för Rosie direkt för att hon var så lättriden. Hon bar sig själv. La sig inte i handen. Hade ett eget driv. Det som jag än en gång funderade över var att hon bara var utbildad LA.

Provade då även MSV:B hästen som var en helt annan kaliber. Tuffare i psyket och inte så känslig om du inte satte på dig ett par sporrar. Det var antingen av eller på.
Men var ändå lite sugen på detta sto då jag kände att det kunde vara en utmaning för mig att jobba på och att jag skulle kunna få lära mig lite.

Åkte därifrån och sa att jag skulle fundera och återkomma samma kväll. Diskuterade med min vän Carina som var med och filmade och var bollplank. Och var nästan 95% säker på att köra på MSV:B hästen men så ringde jag min vän på Strömsholm igen och hon nästan skrek åt mig att NEJ inte den hästen. Den hingsten är inte bra och de hästarna är kända för att vara väldigt kantiga och har ett ojämnt humör.

Hmm då var det att fundera om igen och efter mycket tänkande under eftermiddagen så ringde jag och sa att jag ville ha Rosie. För att jag kände att hon var så mjuk och följsam och så hög ridbarhet.

Jag ångrar inte detta en sekund nu när jag ser hur hon är. Hon är i temperament väldigt cool men vaken och jag tror med åldern och erfarenheten samt tiden vi kommer ha tillsammans så blir hon snart en värdig efterträdare till Fiddemannen. Hon är redan 90% framme i coolhet som han var.

Hon dansade igenom den 2 timmar långa besiktningen med alla koller och röntgen. Om de skulle anmärka på något så var det att hon var tunn och behövde gå upp en sisådär 100-150 kg samt bygga muskler. Sedan fick hon åka med hem.

Från dag 1 har jag så kände jag att hon måste få alla rätta förutsättningar att kunna prestera. Så första veckan hade vi hovslagaren på plats, hon fick IR-behandling och övergång för att hitta eventuella spänningar och sedan genomgång av kiropraktorn.

Vecka 2 som kom sadelutprovaren för att se om den sadeln Fidde hade haft kunde passa. Och den gick att justera genom att värma om den.

Sedan väntade ett schema på igångsättning och uppbyggnad som vi fortfarande håller på med då jag ser att det kommer ta minst 1 år innan hon kommit upp i en grundform som vi sedan kan bygga vidare på.

Vi har också sedan dag 1 jobbat markarbete/NH. Viktigt för mig att hästen fungerar från marken. Den ska veta hur man uppför sig ibland människor. Man håller sitt avstånd går inte på folk. Vill bygga upp en tillit och respekt från första början vilket gör allt det andra så mycket lättare. Vill att hon ska känna sig trygg med oss och vi ska kunna åka ut och ha roligt. I detta arbete ingår också att man ska kunna vara ensam alltså vara ensam i stallet, hagen, bli lämnad både i stall och hage och att man går ut i olika ordning här och det är inte alltid man är den som kommer ut först. Även när vi rider så ska man kunna gå kvar om någon rider iväg. Man ska inte behöva springa efter och man ska även kunna rida iväg från gruppen.
Vi tränar ju också lastningen. Att bli skickad in och ut. Hon är smart och lär sig snabbt.

Vår resa fram till nu har varit lite guppig då lilla tjejen ådrog sig en luftvägsinflammation under sensommaren. Några behandlingar hos veterinären så var det åtgärdat. Nu har vi fortsatt men förebyggande och hon har ätit tång. Något jag fick lära mig när jag jobbade på Åby ATG klinik en sommar. De rekommenderade alla som kom in med hästar med luftvägsproblem och hosta.
Har visat också gott resultat för lilltjejen.

Sedan under den blöta hösten så har hon även fått mugg som vi nu fått behandlat och fått bort.

Under hösten så tyckte vår transport och bil att det var dags att ge upp lite. Så det har även varit lite pussel med att få ihop transport och annat för olika aktiviteter men också att vi fick prioritera de aktiviteter som var viktigast och då har vi haft snälla vänner som lånat ut deras ekipage till oss.

Nu har vi fått köpt oss en ny bil och en transport men transporten kommer i mitten av februari då den nu tillverkas i USA.

Men så länge så har vi fått möjligheten att hyra ett släp från Kungälvs Hästtransport Center. Inget kul att vara utan släp och känns tryggt i fall man skulle behöva åka iväg akut också att man inte då behöver försöka fixa släp.

Vi har hunnit sedan augusti komma ut på 3 st tävlingar, 2 st lokala och en regional. Vi har startat LC:1, LB:1, LB:2 och LB:3.
Hon har ridit på godkänt resultat i 3 av 4 starter samt fått med sig en 3:e placering i LB:1. Kan inte vara mer stolt över henne.

Nu har vi dock nästa lilla problem vilket är att sadeln nu inte passar igen då hon under de här månaderna lagt på sig och musklat om sig igen. Egentligen ett angenämt problem men måste nu då hitta en annan sadel som går att ändra lättare i bommen för att slippa värma om hela tiden.
Så är det någon som vill köpa en fin Lippo Azzario så har jag en nu till salu. :)

I alla fall så rider vi nu i westernsadel och tränar för fullt för att kunna komma ut på banorna nästa år.

Hon får den tiden hon behöver. Mitt mål och önskan är ju att vi får många fina år tillsammans.

Vill att allting ska kännas bra. Har känt att hon har massor att lära mig. Och det är jätteroligt.
Jag får nya saker varje dag att träna på. Det är svårt att beskriva känslan av att få rida en sådan här häst. Hon har en egen motor, är superkänslig och bär sig själv. Man måste prova för att förstå. När jag jämför henne med Fidde brukar jag säga att när han var lätt och mjuk i handen då är hon tung. Är man sugen så hör av er :)

Vi har började träna för tränare i början på hösten men har nu fått göra ett uppehåll först för hennes luftvägsinflammation och sedan för att vi inte kunnat ta oss nånstans.

Man får prioritera lite men vi tränar på här hemma tills vi kommer iväg.

Vi har i alla fall hunnit göra lite andra saker här hemma i träningen. Tränat på tömmen för Anders Eriksson.

Löshoppat :)

Hon blir mer hemma för var dag som går och hon är världens gosigaste. Känns som jag dragit en vinstlott och hon kommer hjälpa mig att komma vidare i min ridning.

Detta var en lite uppdatering från oss.

Kram Anna

MYCKET spännande uteritt igår - Lugnare idag ;)

Ja går tog vi oss en tur i det fina vädret. 20 grader visade termometern och himlen var blå. Då sätter man sig inte i en paddock eller ridhus.

Då är det ut som gäller :)

Vi började som vanligt med vårt markarbete. Hon mindes mycket väl vad vi jobbat på och det är roligt när man märker skillnad så tydligt. Kan inte säga annat att hon är lyhörd och lättlärd. :)

I alla fall när vi gjort våra små övningar med temat haka på, tränsade vi och jag satt upp.

Kändes redan när vi gick ut från gårdsplan hur harmonisk hon var och med mentalt.

Vi skrittade ut mot stora vägen och när vi ska ut på den kommer en stor traktor med gödselspridare. Jag låter henne bara stå och titta på den med långa tyglar och hon blinkade inte ens. Den körde förbi och vi gick vidare.



Sedan passerade vi mer fordon, en som klippte gräset precis jämte vägen där vi gick med en åkgräsklippare, kossor, hundar etc. Allt gick mycket bra och jag kände att hon är en klippa ju :)

Hade sällskap på uteritten igår av Jenny och när vi var på hemväg skulle vi förbi en granne och säga hej.
Vi traskade glatt in på grusvägen mot deras gård, och deras granne i sin tur har en massa hästar på lösdrift. En av hästarna står i hagen med ett grönt täcke i ett grönt buskage som prasslar väldigt mycket när den rör sig. Rosie uppfattar inte hästen riktigt då täckets färg och buskaget flöt i hop utan hör bara hur det brötar till och ner kommer denna häst springades emot oss. Jag sitter fortfarande på halvlånga tyglar och pratar med henne. Men där kände hon att gränsen var nådd.

Hon gör en 180 gradare och börjar galoppera tillbaka där vi kom ifrån men jag får stopp på henne efter ca 10 m, känner att sadeln börja glida lite. När hon stannar vänder jag tillbaka henne, vilket hon är sådär pigg på och börjar backa ner i ett nygrävt krondike som är djupt, hon hinner ner med båda bak och jag ger henne tyglarna och smackar fram henne och hon går upp igen.

Sedan skrittar vi tillbaka mot hästarna där Jenny står och väntar och hon vågar ta sig förbi utan några större fadäser även fast då grannens hästar som vi ska hälsa på kommer mot oss från ett annat håll. Måste säga att är det inte värre saker än så hon gör så är hon riktigt bra.

När vi sedan går därifrån är det mörkt. Och vi möte bilar och mopeder i mörkret som inte riktigt hade vett på att sakta ner farten och detta bryr hon sig inte om.

Trots den lilla incidenten får jag säga att hon är duktig.

Idag tog vi oss en tur själva ut. Och har verkligen inget att klaga på. Hon går fram överallt även om kan tveka för någon sekund så smackar man lite så knallar hon på. Red runt travbanan och där klipptes det gräs idag bredvid på ett ställe men som igår så brydde hon sig inte nu heller.

Tanken med dagens ridning var att avsluta i paddocken men efter markpasset och sedan uteritten kände jag att hon mentalt var trött idag. Ville inte förstöra den fina känslan och det hon gav mig idag genom att harva dressyr. Det kan vänta tills imorgon. En skön tur fick vi även idag i det fina vädret och vi njöt av varje sekund.

Måste säga att hon är för go.

Händer utöver på ranchen

Ja det senaste så har det varit många inlägg om lilltjejen och hennes utveckling. Så tänkte ta ett litet inlägg om vad som händer med de andra hästarna.

Tingen går nu mest western och då reining. Elin har sedan i våras ridit henne på ett antal clinics för Peter Ljungberg och det har funkat bra och Tingen lär Elin massor.
Patricia har även ridit en del och faktiskt varit ute och tävlat henne i olika ridgrenar inom western. Det har blivit ett antal placeringar så läromästaren sköter sig. Under hösten nu så har Garry tagit Tingen på jobben där vi flyttar kor och i höst ska jag ut och träna team sorting med henne. Det ska bli riktigt skoj.
Ingen roping eller fartgrenar har vi hunnit i år så det får vänta.

Kingen han går också nu western. Jag har jobbat i början på året med en del markarbete och Buck övningar och grundläggande ridning. Ida har ridit och tränat western och också varit ute och tävlat och lyckats ta en hel del placeringar samt att hon och Kingen kammade hem hela Blue Berry Cup på vår western tävling här i maj.
Under sommaren har Jenny börjat rida Kingen mer och kommer rida honom mestadels nu och även träna för Peter och också senare i höst prova team sorting.

Mercy gick tyvärr och skadade sig i hagen i somras. Mitt uppe i hans träning och nu när han hade kommit igång som bäst. Garry har tränat nu regelbundet för Peter sedan januari 2016 och i våras skickades Mercy till peter för vidareutbildning och lite mer skolning så Garry kunde komma vidare.
Han tänjde sin sträcksena i vänster bak så det har nu varit box/hagvila i 3 månader. Vi ska tillbaka till veterinär nästa vecka för att se om vi kan börja sätta igång honom.
Under tiden Mercy är konvalescent och sätts igång kommer Garry åka på en spännande resa till USA och ett reiningstall där han under en vecka kommer drillas på skolade reininghästar. Vi ser fram emot att han kommer hem med massor av ny kunskap och erfarenhet och kan lära oss andra och hjälpa våra westernelever :)

En annan nyhet är att Stewart Ranch har fått möjligheten att bli återförsäljare för en rad amerikanska märken inom ridsporten bland annat Double Diamond som har hela Buck Brannamans träningsserie av redskap så som repgrimmor, rep och flaggor etc.

Det kommer komma massor av mer info kring detta inom kort om vad man kan beställa osv.

Ska bli superkul verkligen.

Detta var en liten uppdatering på resten av Stewart Ranch.

Aha känslan = WOW

Ja så kändes det verkligen igår.

Lilltjejen har nu blivit friskförklarad från sin luftvägsinflammation och vi kan börja rida lite mer ordentligt.
Så det känns super.

Sedan jag skrev sist så har vi börjat med några rutiner får att få henne mer trygg och hitta sin plats.

Vi börjar nu varje pass från marken med ett antal markövningar i repgrimma och rep. Vi jobbar med att följa, flytta bakdel, framdel och att hon ska se människan som en individ och någon att lita på. Det tar inte många minuter förrän huvudet åker ner och hon känner att - Okej ni har koll på detta.

Efter vi gjort detta tränsar vi och sedan försöker vi nu när det fortfarande är ljust nåt så när att rida ut och värma lite ute.
Då jag misstänker att hon inte är utriden så mycket så vill jag att hon rids ut så mycket som möjligt. Det är nyttigt och roligt och variation. Det är viktigt tycker jag med variationen, det måste finnas för att en häst ska hålla länge och framförallt tycka det är roligt.

Ja och igår gjorde vi detta, markövning först och sedan uteritt och därefter ett paddockpass. Stora skillnaden som jag märkte igår av att det tog inte många minuter från marken att få med henne mentalt. När vi red ut var hon mycket mer tillfreds och cool från första början.

Därefter började vi paddockpasset. Började med att värma i skritt och trav, jobbade med lite förflyttningar. Jag har jobbat mycket med henne att hon ska komma ner i formen hon går väldigt högt, men hon måste kunna variera sig.

I alla fall efter 15 min uppvärmning så tänkte att jag höjer henne lite idag för att se vad hon gör. Och ja vad ska man säga. Hon bara får den där härliga takten och mjukheten. Även i galoppen visar hon mig hur det ska kännas.

Ja jag kan inte riktigt beskriva med ord känslan. Jag vet bara att jag satt med ett stort leende och tänkte WOW vilken häst! Hon fick mig verkligen känna som om att jag red Grand Prix.

Helt obeskrivligt.

Efter vårt pass så tog vi och travade av upp till grannen, tog en pratstund som blev lite längre än tänkt vilket resulterade att det blev typ kolsvart när vi gick hem igenom skogen. Där visar hon än en gång vilken mysig och trygg häst hon är.

Jag var väldigt nöjd med gårdagen då jag kände att förutom det hon gav mig i ridningen så bondade vi på ett annat plan och hon gav mig ännu mer tillit och förtroende. Och jag blev bara mer kär. Känner att det här kan bli hur bra som helst. Och tänk vad jag kommer få lära mig massor av nya saker :D

Massage och stretching väntade efter passet såklart.

Och idag tänkte jag ge henne ett lugnt pass och det blev det på tömmen. Och hon kom ihåg mycket av det vi jobbade med i går med tilliten och hur man ska beté sig så det kändes skönt.
En helt annan häst från första början idag.

Jag bjuder på en liten film från uppvärmningen väldigt kort.

Kram på er!

Ups and downs that is how life is :)

Ja så är det i hästvärlden och vad vore det om allt bara gick bra jämt. Då hade man saknat utmaningar och inte fått det där lilla extra att kämpa för.

Vad har hänt sedan sist.

Jo efter programridningen bestämde jag mig att åka till veterinären med den lilla damen.  Jag har under en tid märkt att hon hostar 3-5 host ca när jag börjar jogga igång henne efter framskrittning. Kan väl egentligen inte tyckas vara nåt att haka upp sig på men jag ville kolla då det inte kändes rätt.

Mycket riktigt så var mina misstankar rätt och hon hade fått en lätt luftvägsinflammation. Hon står nu på behandling för den genom att äta slemlösande och kortison.

När vi ändå var iväg gick vi igenom lite mer saker så som att titta på blodvärden, lyssna efter missljud på lungor samt titta efter kvarkabakterien i luftsäckarna.

Hon hade inget av detta, hon var jätteren och fin. Så nu är även detta kollat.

Hon ska tillbaka om några dagar och se så att behandlingen har hjälpt.

Under tiden ska hon ridas i lättare arbete.
Detta har gett oss mer tid till att jobba markarbete och mer grundarbete. Hon är verkligen skön att jobba med. För varje dag som går så lär hon mig något nytt och jag ser nya sidor av henne.

Här övar vi ground tying.

Nu har hon varit här snart i 3 månader och det innebär ju också att hon börjar blir lite hemma. Vi har dock inte fått några stallrutiner än då de fortfarande går ute.

Hon har börjat testa lite små saker nu som att spela lite orolig i stallet när hon är inne själv. Men vi jobbar på kommunikationen och gör våra NH övningar överallt så att hon ser ett samband och strukturen hur saker och ting funkar här. Hon finner sig snabbt och förstår vad vi vill.

Det kommer ju poppa upp lite sånt här från och till tänker jag. Hon är bara 7 år vilket man inte får glömma och det tar tid att lära känna och rida in sig på en ny häst. Ett år minst får man räkna med.
Så man får inte ha bråttom, men ändå vara konsekvent och ha klara regler.

Detta ställer mer krav på mig som har haft det väldigt lugnt de sista åren med väluppfostrade hästar så man har lite glömt hur det var att ha en liten i stallet igen ;)

Men bara att bita ihop och se framåt. Måste ta de jobbiga bitarna också för att sedan få njuta av de goda.
Det gäller ju inte bara allt arbete vi gör från marken utan även i ridningen vilket jag kände idag.

Idag var en sådan dag där inte allt stämde. Där jag kände själv att vi inte var helt i synk.

Jag har aldrig haft en häst som är så lyhörd och känslig. Minsta lilla du råka luta dig fel, trycka ojämnt med någon skänkel eller faktiskt andas fel så händer det nåt. Två exempel som hände idag, det ena när jag skulle justera mina stigläder, jag råkade då hålla om med vaden lite för mycket på ena sidan vilket hon uppfattade som att gå undan för tryck och började snurra runt eller gå framåt. Den andra saken var att jag övade på övergångar och sitta ner i traven kortare stunder, råkade vid ett tillfälle andas ut lite tyngre vilket gjorde att jag antagligen kom ner i sadeln med några extra gram och vips så stod vi stilla.
Det är svårt att förklara hur det verkligen känns för man kan inte föreställa sig förrän man provat. Så känner man för att prova så är det bara att höra av sig ;)

Så idag var det mer gasbroms och ojämnt än vad det var när vi red program.

Så precis när jag hoppade av så var inte känslan bra. Men efter att ha funderat en stund och smält passet så måste jag säga att jag är otroligt tacksam.

För hon lär ju mig massor och jag blir ännu mer kroppsmedveten. Och hur tråkigt hade det inte varit om allt bara funkade och det inte fanns några utmaningar. Jag inser att när vi kommit på hur vi funkar med varandra så kommer det vara en fröjd att rida henne. Det är redan en fröjd men vi kommer nog till en ny nivå och hon kommer definitivt hjälpa mig att utvecklas och förhoppningsvis få prova på lite högre klasser.

Vi har nu ställt in alla tävlingar i september och satsar på oktober i stället, vi har inte bråttom så vi tar det som det kommer. Och jag har mer tid att träna, tänker försöka komma ut på lång bana mer.

Ser fram emot att jobba mer med lilla tjejen och få utvecklas.

Vi hörs!

Kram Anna

Snabbt beslut att rida programridning

Idag hade vi programridning här och jag hade inte tänkt att rida utan bara vara funktionär.

Men eftersom vi hade 2 lediga tider så bestämde jag mig lite i sista sekund för att rida.

Tog in den lilla damen och jag kände redan då att hon var lite på tårna. Hon eldar upp sig när hon känner att det kommer transporter och andra hästar. Som att hon ska ha koll hela tiden. Fick då en bra chans att köra lite NH i miljö där hon blev distraherad. Detta är nåt jag ska jobba med mycket.

Vill inte ha en häst som tar egna initiativ och beslut på det sättet. Utan behöver vara mer fokus på mig.


Så fort jag sedan satte mig på henne så coola hon ner sig och så var hon filbunke igen.

Sedan började vi med LC:n och jag kände direkt hur jag kunde sitta ordentligt efter att jag nu blivit justerad och det gjorde inte ont alls. Så skönt.

Och jag kände att jag var rak och kunde påverka bra.

Så resultatet blev hela 72,22%. Väldigt nöjd. Mest för att jag inte kände någon smärta i ryggen det var det bästa.

LB:n gick också bra men hon blev lite trött så det blev lite okoncetrerat emellanåt. Men vi skrapade i hop 67,14%.

Bjuder på en film från LC ritten.

Redan september och Rosie på tömmen :)

Hej på er

Ja tiden går fort. Nu är det redan september och hösten är här.

Vi fortsätter vår träning och i oktober kommer Anders Eriksson hit igen och det ska bli jättekul då jag har en plats med Rosie för honom.

Igår tog jag henne på tömmen igen, hon är superlätt och förstår att detta är nåt hon gjort mycket.

Hon har jättelätt för skolorna, skänkelvikning osv på töm. Känslig för din position och så lätt i handen så man e rädd för att hålla för mycket.

Kan tänka mig att personer med hårdare händer kan lära sig mycket på henne då hon ger en den där känslan man vill ha på tömmen.

Här kommer en liten film från gårdagen, ursäkta kvalitén då paddan strulade lite.

Vi vågade oss ut på en lokal!

I går tog vi steget ut och provade vår första lokala tävling.

Har nog faktiskt aldrig varit så nervös. Träningen dagen innan blev skit och jag grinade och tyckte synd om hästen som skulle ut med en ryttare som inte kunde rida. Sitsen var skit och jag kunde inte fatta galopp osv.
Kan tillägga att jag har problem med galoppfattning åt vänster då jag är vriden höger. Ska få hjälp med det på onsdag och då blir det nog lite bättre efter det.
Och sedan får jag ju inte glömma att jag bara ridit henne i lite mer än en månad aktivt och när jag fick Fidde så tog det mig 3 månader att bara lära mig att sitta på honom och det var fortfarande en inlärning ju mer han blev skolad och började röra sig i kroppen.

I alla fall så har jag en helt underbar man som känner mig och kan sin sak att trösta och peppa så jag kände att jo jag åker då.

Målet med denna tävling från dagen vi anmälde oss var att gå ut och miljöträna. Detta är ju nytt för henne och mig tillsammans. Jag har ju haft mina rutiner när jag åkt ut förut med de andra hästarna men nu är det en ny häst, vi ska lära känna varandra hur vi funkar ute.
Jag ville se hur är hon på en tävlingsplats, på framridningen, på banan, med publik, lastning och stå i transporten mellan klasser, ja och allt det där ni vet. Procentmässigt tänkte jag så här, försök att rida över 50%, blir du godkänd på 60% eller över så är det en bonus och då är jag JÄTTENÖJD!

Jag hade packat allt dagen innan och i går morse gjorde jag iordning lillan och knoppade och sedan pyntade upp henne i sin nya stass ;)

Gick ut och lastade vilket tog ca 20 sek. Jag tränar från början att skicka in henne. Vill kunna åka själv och det är smidigast.

Kom fram till tävlingsplatsen. Lastade ur och märkte att hon var lite undrande och spänd på vart hon var och alla hästar runt omkring.
Lina som var med och hjälpte mig tog henne och gick några varv på parkeringen så hon fick titta och sedan var det inga problem. Hon fann sig snabbt och sedan var det dags att sadla och rida fram.

Framridningen var ute i paddock. Kom på det när jag kom in på framridningen att jag vet ju inte hur hon är med många hästar runt omkring sig men det var ju inga problem. Hon är väldigt lyhörd på ryttaren så jag tänkte hela tiden på att andas vara lugn och mjuk och då var hon som vanligt, stadigheten själv. Hon är ju faktiskt bara 7 år vilket man lätt glömmer.

Sedan var det dags för första klassen, LC:1. När jag kom in i manegen red jag runt och pratade med henne så hon även där kändes sig trygg, läktaren var i halvhöjd så folk satt i hennes huvudhöjd men det gick bra.

Här var det jag som var mer spänd då jag inte ville bli för hård i handen vilket gjorde att jag blev lite för mycket åt andra hållet istället. Ramade inte in tillräckligt, vågade inte rida på och blev lite mesig. Detta resulterade då naturligtvis till att hon blev vinglig och ibland stretig då jag inte red i sätet ordentligt och till en felfattning i galoppen.

Jag var ändå jättenöjd med henne att hon skötte sig så bra inne på banan och med allt runt omkring.

Resultatet blev 61,296% och verkligen inte illa och godkänd. Kändes jätteroligt där tror jag att jag slappnade av.

Inför klass 2, LB:1 så red jag inte fram mer än 30 min. Och tänkte att jag får nog våga rida på lite mer också.
Sagt och gjort så höll jag planen och känslan blev mycket bättre.
Resultatet visade ju det också och då fick jag 65,893% och det resulterade i en 3:e plats i slutändan.

Sedan åkte vi hem och då fortsatte träningen lite då jag har som regel att man plockar ut allt från transporten först och sist tar man hästen. Vilket hon tyckte väl var sådär men hon insåg snart att hon kom ju inte ut fortare så det var bara att ha tålamod.

Sammanfattning av dagen blev - En urcool häst att ha med sig och sköter sig exemplariskt och tappar en inte mentalt utan du kan ha en kommunikation hela tiden med henne. Lyssnar du på henne och ger henne tid ger hon dig 150% tillbaka.

Vi har så mycket kvar att lära, men jag ser fram emot denna resan.

Bjuder på filmerna från LC:1 & LB:1 nedan. Kram/Anna

LC:1

LB:1

Träningen fortsätter...

Hej på er

Träningen med lilltjejen fortsätter. För varje dag som går så lär vi känna varandra mer och mer och jag börjar känna av vad jag kan kräva och vad hennes gränser är.

Lila blev dagens färg :)

Har ju varit på en träning och fått lite tips och tricks även här hemma på programridningen fick jag goda råd av Lena Mårtensson och i Falsterbo hade äran att få många tips av Wiveca Schenholm som är Grand Prix domare och skriver en del artiklar etc och är mycket kunnig i aveln runt om Europa.

Det vi nu tränar mycket på är att hon ska stärka sig i grunden och vi jobbar mest i traven. I och med att jag nu också låtit gå igenom henne med kiropraktorn några gånger för att jag vill att hon ska ha bästa förutsättningarna så blir det också lite obalans och vingligt i början innan hon bygger upp muskler runt de svaga partierna.

Exempel så är henne högra sida mycket svagare och mindre musklad då det var där hon satt fast. Nu när hon han arbeta med denna sida så hänger den inte med om det går för fort i traven och då tappar hon sig bak. Hon kan också se oren ut bak då höger och vänster ben tar olika långa steg.

Vi jobbar nu i ett mycket lägre tempo där hennes höger sida får en chans att hänga med och då kommer automatiskt takten och schvunget. Vi tränar också på att hon ska få fram nosen lite till. Detta är en styrkefråga så det kommer mer och mer ju starkare hon blir och hon kämpar på bra lilla vännen.

Man börjar nu också se på henne att hon bygger muskler och hon har nog redan nu gått 50-75kg. Ska upp det dubbla till så blir hon super :)

Bjuder på några filmer från dagen!

Debuten är gjord!

Idag hade vi programridning här på ranchen. Vi hade bjudit hit Lena Mårtensson som är internationell Grand Prix domare.

Och jag hade satt upp mig för att rida LC:1 & LB:1. Jag ville se vad en domare tycker om henne och jag vill också ha tips och råd på vad jag ska träna på både vad det gäller hästen och mig själv framför allt då jag nu lär mig massor.

För första gången på länge var jag lite nervös. Jag var nog spänd för att detta skulle vara första gången på min nya häst. :) Sa också till Lena att hon måste döma mig som på lokal nivå och inte vara snäll.

LC:1 kändes som lite av och på ridning. Kände att jag inte timade och det gick lite fort ibland och jag hann inte med. Hon är ju ganska stor så det är svårt att lotsa runt och hitta en bra rytm på en kort bana.
Kände med en gång vad jag behövde träna mer på och det är att rama in bättre då hon blir vinglig lätt och sedan att jag ska sluta upp med unghästridning och bredda mina händer. På henne kan jag ha händerna mer ihop och hon är där. Så jag måste ändra min stil. Vilket är roligt. Jag måste förbereda bättre och inte bli hafsig. Och inte hamna framåtlutad.

Efter ritten gav Lena kritik och jag fick möjlighet att rida lite för henne där hon förklarade hur hon ville ha henne i formen. Rosie hamnar lätt med nosen för mycket in och hon vill ha fram nosen mer, det roliga är att hon jobbar redan med rumpan bra och bakbenen inunder så jag ska bara se till att få fram näsan.
Lena sa också att detta kommer när hon blir starkare. Men att jag ska tänka på det när jag rider fram och jobba henne lägre och i lite långsammare tempo.


Till LB:1 så fixade jag sadeln lite genom att lägga en mindre gelepad under framvalvet. Då hon redan börjar ändra sig i kroppen så sitter jag lite framåt då hon lyfter upp ryggen så mycket så sadeln börjar sjunka ner fram.
Har redan messat sadelmakaren för att ordning på det och be om råd hur vi kan lösa detta på bästa sätt.

Så andra ritten kändes mycket bättre, jag hittade ett jämnare tempo och rytm och jag satt bättre.
Rosie kändes bättre när gelepadden kom under sadeln.

Och resultatet på dessa 2 ritter blev över förväntan :)

LC:1 - 69,814% & LB:1 - 66,428%

Nu ska vi träna mera.

En liten film från LB:1

Kram Anna

1 månad har gått...

Ja tiden går fort.

Rosie har varit hos oss lite mer än en månad nu. Här kommer en liten sammanfattning av min upplevelse med henne denna första tid.

Jag går och undrar lite smått vad det är för fel på henne, när kommer den där stora protesten.

Men ju längre tiden går inser jag att den kommer nog inte.

Mitt mål från första början med henne var att jobba henne mycket från marken och testa henne med det jag lär ut på mina kurser.

Detta gjorde jag från dag 1 och jag tror att på grund av det kände hon att vi visste vad vi pratade om och kände sig trygg i det. Sedan har hon en stor egen trygghet i sig själv vilket gör att hon inte blir orolig och är heller inte flockbunden.

Detta underlättar otroligt. Redan första veckan hon kom red vi ut på henne själv, lämnade henne i stallet själv, även i hagen. Red ut med andra och red i från de andra under uteritten. Även så hamnade jag i ett läge där min ridkompis red före och galopperade och travade lugnt bakom utan att vilja dra efter.

Hon är mycket lyhörd och frågar hela tiden om det är nåt att bry sig om och är du då bara lugn och säger nej vi gör så här så köper hon läget och ifrågasätter inte mer.

Sedan tror jag att om du inte skulle lyssna på henne och "köra" över henne eller bli för kontrollfreak på henne så skulle hon sätta sig emot för hon är ett sto. Men om du bara lugnt förklarar vad du vill, ger henne en ärlig chans och berömmer det lilla så får du så mycket tillbaka. Och hon ger dig en upplevelse du sent ska glömma.

För mig är det verkligen en ära och ett lyft att få möjligheten att rida en sådan här häst.

Jag har i större delen av mitt hästliv fått rida hästar som varit tunga, har en förmåga att lägga sig på bogarna och sedan har du fått kämpa för att få loss dom från handen samt lyfta sig fram och lägga vikt bak.
Den träningen är något man kämpat med mycket och när hästen väl släpper är det en ljuvlig känsla och man får den här aha-upplevelsen och känner sig som värsta Grand Prix ryttaren :)

Med Rosie så har jag fått mycket gratis, jag behöver inte jobba henne så hon lyfter fram på det sättet för hon är redan där, lätt i handen och lägger vikt bak och hänger sig inte i handen på det sättet.

Detta är är en fröjd och känns som man kan börja på mitten och inte från början. Det roligaste är ju att hon lär mig massor och det har jag längtat efter att någon lär mig och jag får utvecklas som ryttare och lära mig att vara mjuk och följsam.

Ska bli kul att få göra denna resa med henne.

Det som är nu är att hon är tunn och vi matar på henne så att hon ska gå upp i vikt och bygga muskler och runda till sig. Det kommer ta ett bra tag. Har inte bråttom dock utan detta får ta sin tid. Och en långsam igångsättning med mycket variation så tror jag att det blir bra.

Vi var i väg på vår första träning förra veckan. Mitt mål var då att se hur hon betedde sig ute, lastningen osv.
Det tog ca 20 sek att lasta hemma. Väl på plats kliver hon ur transporten tittar sig omkring och sedan går lugnt med till ridhuset. I ridhuset så går jag med henne för hand en stund och tittar lite och det är 2 andra hästar som rider omkring i blandade gångarter. Jag hoppar upp och skrittar fram och sedan börjar mitt pass. Folk och hästar passerar in och ut i ridhuset och hon viftar inte ens med öronen.
Efter passet går vi upp igen till transporten, plockar av henne grejerna lastar in och åker hem. Väl hemma låter jag henne stå kvar så att jag plockar ut transporten först då jag inte vill lära mina hästar att bara för att man stannar så ska man ut det första som händer.
Hon står lugnt och väntar och när jag är klar knäpper jag loss henne fram, slänger grimskaftet över halsen, går ut och öppnar bakom henne och tar loss bommen och tar henne i svansen och säger till att hon ska komma och sedan backar hon ut lugnt.

Så cool den lilla tjejen. Är lite smått kär kan man säga om ni inte förstått det redan. ;)

Bjuder på lite film från vår träning :)

Några dagar i Falsterbo

Nu är jag nere i Falsterbo och jobbar några dagar.

Saknar mina älsklingar där hemma både 2-benta och 4-benta.

Garry är hemma och passar lilla Rosie och Mercy och våra vovvar såklart. Kingen och Tingen har dragit på läger med Sarah och Elin.

Men fick häromdagen en bild på min prinsessa.

I går hann jag gå runt och titta lite ibland tälten och shoppa lite.

Hittade lite fina saker till mig och lilltjejen. Så nu ska vi bli lite fina när vi åker ut.

Litet smak prov kommer här nedan

Idag har vi fullt upp med unghästklasser. Vi började med 7-åringarnas kval. Och fortsätter dagen med 5 & 6-åringarnas final.

Igår var det ponny kür och 4-åringar på schemat. Väldigt roligt att se på 4-åringar då de red 2 och 2 och sedan var det 4 st bedömde. 2 st domare och 2 st tränare/ryttare.

Träffade även Charlotte Haid Bondegaard igår då hennes dotter red ponnyküren. Fick beröm för min nya stjärna, det var kul.

Kram Anna