Jag lovade att skriva lite om vad min lilla tjej varit med om. Hon har nu efter en lång konvalecens börjat tränas så smått igen för att komma tillbaka som ridhäst.
Det hela började den 19 december 2107 när vi var på väg till en träning. Denna gången skulle min medryttare få rida för min tränare.
Det hade gått super veckan innan och vi såg fram emot att träna under vintern för att komma i form till vårsäsongen.
I alla fall, vi kör i väg och kommer till Nodre Älvbron i Kungälv, där håller man på med ett renoveringsarbete så det är begränsad framkomlighet och långsam trafik. Det kanske gå i 30-40 km h. När vi väver in i kön som bildats och kör några meter så börjar bilar framför tvärnita hastigt. Nu har vi bra avstånd och det går inte jättefort men jag måste också sätta mig på bromsen för att inte krocka och köra in i bilen framför. Visar sig att en lastbil tappat ett stort stenblock på vägen som alla väjer för.
När jag gör detta hör jag hur Rosie åker in i bommen där bak och det brötar till ordentligt. Vi kör vidare och kommer till träningen.
Lastar ut och gör i ordning. Min medryttare hoppar upp och rider fram och när hon efter 10-15 min skritt börjar trava så haltar hon. Vi avbryter och konstaterar att det inte är någon idé att fortsätta utan vi lastar hästen och och åker hem igen.
Vi tänker i detta läget att hon har nog vrickat sig ordentligt i transporten under min inbromsning. Jag beslutar att hon ska vila under en vecka och så ser vi.
Hon är inte svullen eller varm på benet så vi hoppades på att det går över snabbt.
Efter 1 vecka var det mycket bättre men hältan var fortfarande där. Beställer då tid hos veterinären till början av januari efter helgerna.
När vi kommer till veterinären konstaterar de att hon har fått en ligamentskada höger fram. Vi behandlar och hon får även stötvågsbehandling.
Återbesök bestäms en och en halv månad senare i slutet på februari.
Väl tillbaka på återbesöket friskförklaras hon men får ytterligare stötvågsbehandling i förebyggande syfte. De vill nu att jag sätter igång henne och att hon även ska gå med ringskor fram för att avlasta ligamenten.
De säger också under detta besök att det kan vara nåt annat som kommer bakifrån men kan också vara att hon är spänd och av den rasen samt blod, så de ger henne lugnande innan longering och då försvann det så det kanske var nåt som hade med hennes spänning att göra. Man kan då skicka på MR om man inte är helt hundra nöjd men de tycker att jag ska fortsätta igångsättningen. De ville också att jag skulle boka tid med deras Equifysio.
Jag förklarade då att jag har en duktig kiropraktor som kollar henne regelbundet och vi vet att hon är svag i bakpartiet efter att ha haft 2 st föl och därefter inte blivit tränad utan måste stärka sig och stabilisera sig där. Men nu är det inget bak vad vi hittat, alltså inga skevheter eller så.
Vi åker hem och kör vår igångsättning och hon känns ok, men några gånger känner jag att det inte är kanske helt hundra men hon blir bättre efter uppvärmning, pratar med veterinären om det och får till svar att hon behöver jobba igenom sig så jag ska inte vara jätteorolig. Jag låter även under denna tiden både kiropraktor och massör gå igenom henne samt hjälpa henne med IR-Ljus för att hon ska få bästa förutsättningarna, ber även sadelmakaren att komma för att se så att sadeln inte orsakar något.
April kommer och vi åker tillbaka, hon får fortfarande grönt ljus och hon är då enligt deras schema igångsatt i alla gångarter.
Hon är nyskodd när jag kommer dit och de tittar på skorna och vill att jag ska sko henne med ett par andra ringskor som heter Mustad Equilibrium. De visar en bild och jag får med mig en länk som jag ska ta med min hovslagare. Jag berättar att i och med att hon nu är helt nyskodd så tar jag dessa till nästa skoning. Det var helt ok.
I maj sedan var det dags att sko om henne. Min hovslagare hade löst skorna som veterinären pratade om och vi slog på dessa.
Efter några dagar kommer inte ihåg om det är 4 eller 5 dagar så kan hon knappt stå på sina hovar. Hittar henne i hagen där hon på alla vis försöker avlasta sina framhovar.
Jag ringer till veterinären och frågar om det ska vara så här. För hästen kan knappt gå. Får till svar att det är en invänjningsperiod och det kan vara lite ovant i början.
Tänker att jag väntar en dag till och ser men det blir ju inte bättre utan ringer igen och säger att detta går inte hon kan ju inte stå.
Får då till svar av veterinären - Hon kanske inte ska ha såna skor.
Jag säger till dem att min hovslagare kommer idag och vi drar av skorna och slår på andra.
Så blir det och hon får tillbaka de andra ringskorna hon haft innan. Dagen efter är hon mycket bättre och kan i alla fall gå mer odentligt men tyvärr nu då lite halt igen.
Nu är vi i början på juni och jag ska iväg och jobba på Strömsholm och Rosie får åka på Spa under tiden och får vattenträna.
Har en plan att när jag kommer hem och hon inte är bättre än när jag åkte så beställa ny tid hos veterinär.
Så blev det och ny tid beställdes hos en annan veterinär, jag kände inte att förtroendet var på topp efter svaret att hon kanske inte skulle ha dessa skorna.
Hos den andra veterinären så konstateras då att hon ådragit sig dubbel hovledsinflammation på grund av felbelastningen av de andra skorna.
Så under sommaren behandlas detta 3 gånger och försök till igångsättning igen görs.
Tyvärr är det en liten orenhet som fortfarande är kvar vid 3 st behandlingar så nu får jag remiss till MR Röntgen.
I början av september drar vi nu ner till Skåne där man kan utföra MR. Svar får man inom en till två veckor. Alla bilder som är tagna på MR skickas till en tysk veterinär som kliniken i skåne samarbetar med som sedan går igenom bilderna och skickar tillbaka en rapport om vilka fynd man hittat och vad progrnosen är samt rehabiliteringsråd.
Man röntgade även alla benen för att se så att det inte finns några ärftliga saker och även så att man kan jämföra benen med varandra, nåt som kanske ser konstigt ut kanske är normalt för just denna hästen.
Jag fick rapporten efter endast 4 dagar det gick snabbt. Och det man hittat är då en bristning i djupa böjsenan precis där den fäster under hoven, mitt under strålen bakom strålbensbursan. Veterinären trodde att hon fått denna skada i och med min inbromsning men kanske inte var så stor i början men i och med igångsättning och de andra faktorerna med fel skor etc så har den blivit större.
Så alltså helt omöjlig att se på vanlig röntgen eller ultraljud då man inte kommer åt där under.
Prognosen är oklar men enda rehabiliteringen är vila 6-9 månader. Man kan inte göra nåt mer än så.
Specialskor slogs på för att avlasta senan denna gång i samråd med veterinär och duktig hovslagare på klinik.
Vi tog av skorna bak.
Under 2 veckor gick hon i en grushage på 20 kvm kanske, därefter släppte vi ut henne i stor hage.
Jag är av den åsikten att hästar måste kunna vara hästar. Det blir oftast värre att stå i en sjukhage så länge som hon skulle stå och då kan de stå och hoppa där och skada sig mer än att få gå i en stor hage och äta hela tiden och sysselsätta sig. Också tänkte jag att klarar hon inte detta att gå i en hage så vad klarar hon sen.
Naturligtvis beror det på skada men så länge inget är brutet/av så tror jag mer på att låta hästarna gå ute.
Man tappar heller inte så mycket av den kondition och muskulatur hästen har i naturligt läge, nu pratar vi inte tränad häst för den har mer av det naturligtvis, men om hästen kan få gå som den brukar i en hage så rör den sig i stort sett hela tiden när den går och äter.
Jag visste ju också att hon kommer få sina ryck och springa lite, och det får hon då göra, jag tar hellre att jag vilar henne en längre tid än vad som sagts och att hon mår bra än att sätta igång för tidigt.
Under detta långa tid så tog vi ut henne och jobbade med huvudet i olika NH övningar etc så att hon blev stimulerad. Och i från slutet på januari började vi med korta promenader.
I februari var vi tillbaka hos veterinären då hade det gått 6 månader. Hon hade då förbättrats 75-80% sedan han såg henne i september och hon gick igenom böjprov utan problem. På longering var hon lite oren var 7-8 steg i trav. Vi konstaterade att det var inte så konstigt då det just vid detta tillfälle hade varit svallis ute en längre period och går man utan skor bak och endast med 2 brodd i fram (gick inte att ha fler i hennes specialskor) så spänner man sig en del och är kanske inte helt lösgjord samt att man inte blivit longerad på 6 månader.
Efter detta besök så blev läxan att fortsätta promenera, samt tömköra på alla typer av underlag, gärna i skog och mark och i paddock och över bommar. Börja med en kortare tid och sedan öka upp tiden på arbetet.
Detta gjorde vi och tillbaka i slutet av april.
Så nu i april när vi var tillbaka i april gjorde ytterligare böjprov, longering på mjukt och hårt underlag samt påfrestning av senan i ett annat sätt att böja.
Och nu får vi helt klartecken då hon inte reagerar på nåt!!!
Så glad!!
Under henne rehabiliterings tid har vi gett henne regelbundna koller av kiropraktor och massör, även fått behandling av IR-Ljus. Och naturligtvis specialskoning som sedan februari justerats gradvis så att hon ska kunna komma tillbaka till en mer normalsko.
Jag själv köpte en Photizo som vi använt för att hjälpa kroppen att starta igång sin läkningsprocess.
Jag har även gett henne örtkurer som hjälpt henne.
I April hade vi besök av Best Box, där vi fick en helhets analys på hela henne och ytterligare hjälp med att starta igång kroppens egna läkningsprocesser.
Kan verkligen rekommendera denna box, kommer tillbaka i höst till oss i september. Så missa inte att boka om ni vill ha en hälsokoll på era hästar.
Vill tacka alla som stöttat och teamet bakom denna rehabilitering, kiropraktor, massör, ir-terapuet, foderrådgivare, hovslagare & veterinär.
Nu ser vi fram emot ett bra 2019.
Har ni frågor eller funderingar så får ni gärna kontakta mig.
