Dessa bilder är tagna på Närk den 16/9-07 och på Jennylund den 30/9-07
Tuesday, October 30, 2007
Saturday, October 20, 2007
Vilket uppvaknande
Lördag morgon....Garry vaknar och tittar ut genom fönstret för att se hästarna i hagen. Men där är INGA hästar i hagen. Hagen är riven och 10 stolpar samt en massa tråd ligger ner.
Vi rusar upp och slänger på oss kläderna och springer ut. Får också då reda på att hästarna är hos grannen.
Japp det var den morgonen det. Nu är det bara att laga staket.
Måste gå...
Kramar Anna
Vi rusar upp och slänger på oss kläderna och springer ut. Får också då reda på att hästarna är hos grannen.
Japp det var den morgonen det. Nu är det bara att laga staket.
Måste gå...
Kramar Anna
Thursday, October 18, 2007
Uppbyggnad för hela slanten
Nu är vi på gång. Denna veckan har Fidde och Lilleman börjat sin uppbyggnad. Tömkörning varvat med ridning har funkat super. Har ju äntligen hittat en sadel till Lilleman som fungerar och han går super. Bara en liten detalj kvar, jag måste betala den också. ;O)
Har ridit Lilleman i paddocken i dag och han går bra. Men jag måste nog se över hans bett.
Fidde har jag nu tömmat och ridit om vartannat och han laddar för fullt till tävlingen nästa vecka. Imorgon ska vi och prova ny sadel. Ska byta in min "gamla", den är ju bara ett år gammal, men jag behöver en med en djupare sits.
Ja ska bli riktigt kul att se hur detta går.
Nu ska jag sova tidigt för en gång skull.
God Natt
Kram Anna
Har ridit Lilleman i paddocken i dag och han går bra. Men jag måste nog se över hans bett.
Fidde har jag nu tömmat och ridit om vartannat och han laddar för fullt till tävlingen nästa vecka. Imorgon ska vi och prova ny sadel. Ska byta in min "gamla", den är ju bara ett år gammal, men jag behöver en med en djupare sits.
Ja ska bli riktigt kul att se hur detta går.
Nu ska jag sova tidigt för en gång skull.
God Natt
Kram Anna
Monday, October 15, 2007
Saturday, October 6, 2007
En olyckshändelse som förändrade mitt liv!
År 2007 började väldigt bra. Träningarna var i full gång och mitt mål i år var att börja tävla i roping. Målet var att sikta på den stora tävlingen på High Chaparral som var i slutet juni/början juli.
Jag och min häst Danfas tränade för fullt under hela våren och det började gå riktigt bra. Tävlingen närmade sig och jag anmälde mig till alla ropingklasser samt timed events grenarna, barrel race och pole bending. Jag anmälde även min stora häst Fidde till barrel race.
Danfas och jag har en speciell relation till varandra. Han är min första häst och är en arab på idag 19 år. Jag fick honom när han var 6 månader och jag var då 10 år. Vi har växt upp tillsammans och kan varandra utan och innan. Vi har tävlat hoppning, dressyr, terräng, distans och nu western ihop, vi har även provat på lite akademiskt. Han är nästan inkörd, ja lite lustigt, jag började köra in honom när han var 2 år men när jag kom till stadiet att sätta vagnen bakom så hade jag ett litet problem. Jag hade ingen vagn. Så där tog den historien slut.
Vi anlände i alla fall till High Chaparral på onsdagen. Tävlingarna började på torsdagen. Vi ville åka ner innan för att kunna förbereda och komma i ordning.
På torsdagen skulle jag tävla 2 klasser. Jag hade barrel race först med båda hästarna och sedan roping beginners med Danfas. Allt började bra, jag placerade mig 5:a i barrel racet med Danfas och i min första ropingklass någonsin blev jag 3:a. Riktig kul.
På fredagen var det dags för pole bending och sedan dummy roping. Pole bendingen gick bra slutade 7:a av ca 25 starter. Och på ropingen fick jag till ett bra kast och var väldigt nöjd med den klassen.
På kvällen på fredagen var det last man standing. Det innebär att man kastar lasso så länge man träffar och så fort man missar åker man ut och dummyn går fortare och fortare för varje runda. Vi var 42 st som började och jag åkte ur när vi var 6 st kvar. Var supernöjd med den insatsen.
Så kom lördagen. Hade bara en klass den dagen och det var barrel race med båda hästarna. Jag blev lite stressad då jag hade missat att det var 2 klasser som gick klass i klassen. Men jag fick på hästarna sadlar och träns och fick hjälp av min man att rida fram Danfas då jag var först ut med Fidde. Jag gick in och gjorde en bra runda med Fidde. Kommer ut och byter häst. Hoppar upp på Danfas och värmer lite till och sedan är vi riktigt taggade när vi går in på banan. Vi gör våran runda och får en riktigt bra tid. Nöjd och glad kommer jag ut från banan och går över till framridningen där jag en än gång ska byta häst för att gå in på heat nummer 2 med Fidde.
Det är då jag hör en av mina konkurrenter säga - Men Anna, din häst blöder! - Va säger jag, vardå? Jag hoppar av hästen för att undersöka vad som hänt. Då kommer en annan ryttare fram och säger, skynda dig och göm det så att inte tävlingsveterinären ser det. Jag ser att under flankgjorden så är det blod, jag tar med handen och stryker bort blodet för att se var blodet kommer ifrån och hur såret ser ut. Samtidigt säger jag till Garry- Skit säg nu inte att flankgjorden skavt honom. Jag säger att vi ska flytta oss och gå till vattnet vid sidan av framridningsbanan för att kunna tvätta och se mer ordentligt vad det är som hänt och vad som kan ha orsakat detta.
Under tiden har jag fått från andra människor vid tävlingsplatsen förslag på hur jag ska dölja det hela. Men jag kan säga att det var inget alternativ för oss. Hästen behövde hjälp.
Vid denna tidpunkt när vi går mot vattnet har även min mamma kommit fram till oss. Jag säger att vi får skynda oss för det är ju snart min tur igen att gå in i heat nummer 2 med min andra häst. Vi kommer snabbt fram till att vi stryker Danfas från tävlingen, min mamma och Garry tar hand om honom och ska uppsöka veterinären och be om hjälp. Jag rider upp på framridningen igen med min andra häst och rider fram till funktionären som har hand om framridningen och säger att Danfas kommer inte mer. Jag stryker honom ur tävlingen då han är skadad.
Min man rider iväg för att söka upp veterinären. När Garry ser veterinären står han och pratar i telefon nere vid hagarna. Han väntar tills han är färdig och sedan går fram och säger: Kan du vara snäll och titta på det här det har hänt en olycka. Veterinären svarar - Det var det jävligaste, det här är djurplågeri. Han tar fram sin mobil och tar kort på Danfas. Sedan frågar han Garry var jag är, och så är han på väg därifrån. Garry hejdar honom då och frågar - Vad ska jag göra med hästen? Ska jag tvätta det med någonting? Veterinären stannar upp och säger - Ja, ta tvål och vatten och börjar gå igen. Då frågar min man ska jag inte lägga på nåt? Någon salva? Blåspray? - Blåspray blir bra säger veterinären och sedan försvinner han. Han tittade på hästen i ca 20 sek innan han skyndade iväg för att leta upp mig.
Jag satt på framridningen och hade precis kommit ut från heat 2 med Fidde.
Jag blir avplockad från framridningen. Ombedd att hoppa av och ta av mig sporrarna och lämna ifrån mig dessa. Sedan blir jag tillsagd att - Du är avstängd från tävlingen, avvisad från tävlingsplatsen och du kommer bli polisanmäld för djurplågeri. Han tar och tittar på Fidde och tar även kort på honom. Jag står i chock, vet inte vad jag ska göra eller ta vägen. Veterinären försvinner iväg med mina sporrar.
Jag tänker att jag får nog ta mig ner till Danfas. Jag tar Fidde och leder iväg honom ner till stallarna. Ställer in honom i boxen. Jag går till Danfas där Garry är, han har gjort som veterinären sa, tvättat med tvål och vatten och lagt på blåspray.
Jag tittar på min häst och ser nu att det är revor på sidorna på honom. Garry och jag pratar och jag får då veta vad veterinären sa till honom att han säger att det är en sporrningsskada. Jag själv vet inte, jag har inte fått någon hjälp med att reda ut vad som hänt. Jag är i chock. Jag börjar gråta.
Det kommer ner ett gäng funktionärer till hagen och ska ta mer kort och säger att korten som veterinären tog blev inte bra så han måste ha fler. Sedan pratar de inte utan åker därifrån. Mina vänner som kommit ner på morgonen från GBG fick inte se mycket. De står med mig i hagen och tröstar mig när jag gråter. Jag vet inte vad som hänt. Jag känner mig hjälplös och är i chock.
Min mamma och Garry börjar plocka i hop våra saker. De plockar ner husvagnen och packar bilarna. Och på nån timme är vi färdiga att lasta och åka därifrån. Allt går så fort denna eftermiddag att jag inte minns knappt hur jag kom därifrån. Vi åker till landet som bara är en halvtimme därifrån. När vi kommer fram lastar vi ur hästarna och jag går sedan in och lägger mig på soffan. Chockad och ledsen.
Jag tänker att jag kommer aldrig syssla med hästar nåt mer. Jag skiter i det här nu.
Garry ringer veterinären igen för att få mer information om vad som kommer att hända. Och han får följande info:
Veterinären är skyldig att rapportera detta till Jordbruksverket.
Tyvärr finns ingen klassning utan benämningen blir djurplågeri. (Vållande av skada, avsiktlig eller oavsiktlig finns inte.)
1. Veterinären skriver en rapport till JBV
2. En grupp inom jordbruksverket avgör om man skall gå vidare med en anmälan om djurplågeri. (OBS, nyansering finns inte i lagen utan det är svart eller vitt.)
3. Om man beslutar att gå vidare så görs en polisanmälan för djurplågeri.
4. Polisen startar en förundersökning där man hör inblandade och granskar bevis.
5. Om det finns underlag för åtal så lämnar man detta till åklagare.
Jag minns inte så mycket mer av kvällen, bara att jag grät mig själv till söms. Jag hade ingen aning om vad som hänt. Ingen hjälpte mig att förklara eller prata om det. Den natten var ingen rolig natt.
Nästa dag var det dags att åka hem från landet jobbet väntade på måndagen. Hästarna och Garry skulle vara kvar och ha ytterligare 2 veckors semester. Jag mådde så dåligt att jag inte kunde gå ut och hälsa på min häst. Jag började tänka att jag aldrig ska sitta på en häst mera.
Min mamma och Garry lyckades tillslut övertala mig att gå ut och prata med Danfas. Han mådde bra. Och de lyckades efter mycket om och men slänga upp mig på hästen barbacka och jag och Garry red ut en 2 timmars tur i skogen. Det kändes skönt. Danfas kändes som gamla vanliga Danfas och vi hade en härlig tur med lite bus. Nej helt ville jag nog inte sluta med hästar.
Jag åkte hem och kom till jobbet på måndagen. Jag kunde inte jobba för jag hade tankarna åt ett helt annat håll. Jag höll på att fundera hela dagen på vad som kunde ha hänt och jag ville samla på mig mer fakta. Jag ville utreda saken för jag ville inte bli anklagad för nåt som jag inte gjort avsiktligt och som dessutom är en olyckshändelse. För jag skulle ALDRIG skada mina hästar med flit och det hoppas jag verkligen att de personer som känner mig vet.
Jag fick tag i en jurist som lovade att hjälpa mig i frågan. Jag ville att saker och ting skulle skrivas rätt för jag själv som fortfarande var i chock kan inte handla rationellt. Jag fick också tag i ytterligare en veterinär som lovade att undersöka hästen.
Tyvärr hade han inte tid förrän på fredagen men det var i alla fall nåt. Han blev förbannad när jag berättade hur jag hade blivit behandlad på tävlingsplatsen samt att han lovade att vi noggrant skulle undersöka och se om vi kom fram till nåt som skulle säga vad som orsakat skadan.
När jag kom dit och även berättade att jag lagt på blåspray blev han ännumer arg. Blåspray ska man inte ta sådana här sår för det fräter.
Vad denna veterinären kom fram till efter att ha undersökt och behandlat hästen samt låtit mig sadla på och själv sätta mig på igen. Så är det en trasig flankgjord som kan ha orsakat dessa revor. Min flankgjord har neopren på insidan och den är nött i neoprenen. Med en lite löst sittande flankgjord och att det kommer in sand där samt att hästen är svettig och även med mina skänklar på flankgjorden så är detta en mycket trolig orsak.
För det var på flankgjorden som jag hade möjlighet att skänkla, jag är för kort att komma längre bak. Både Garry och veterinären drog i mina ben och jag hade inte möjlighet att nå bak till revorna.
Det hade också nu beslutats om ett krismöte i klubben. Jag var ju som sagt ordförande och styrelsen fick väl nu lite panik.
Jag som inte trodde det kunde bli så mycket värre, men ack vad jag hade fel. Det var nu det riktiga helvetet började.
Måndagskvällen kom och jag åkte till mötet med en vän. Jag var lugn, gråtit hade jag gjort tillräckligt.
Jag minns inte så jättemycket om mötet, bara att jag nu fick höra alla rykten som börjat sprida sig. Jag fick berätta min version av vad som hänt. Jag vill också påpeka att till dags dato så finns fortfarande inte min version ute någonstans utan allt ni hört är rykten. Om ni inte talat med någon av mina riktiga vänner.
I alla fall, kontentan av mötet blev i alla fall att jag skulle ta time out för att kunna koncentrera mig på händelsen. Men jag skulle vara kvar i styrelsen som ledamot. Detta röstades det om och fördes till protokollet.
Det tog 2 dagar, sedan så var min så kallade lugn och ro till att kunna ägna mig åt min händelse över. Det började med en person i styrelsen som avgick, med motiveringen att med tanke på det som hänt så ville personen tänka på sitt rykte och därmed inte förknippas med mig.
Därefter började en diskussion via mail. Det kom upp saker som inte hade med själva händelsen att göra överhuvudtaget. Men som man säger det är lätt att sparka på den som redan ligger ner.
Det slutade med en ny omröstning där det röstades om vad som skulle stå på hemsidan och än en gång om jag skulle sitta kvar eller inte.
Jag blev frågad om jag inte visste vad jag blivit anklagad för. Om jag inte på 2 dagar ringt runt och frågat om jag blivit anmäld eller inte.
Jag har också fått höra att jag skulle visa lite mer ånger. Folk som man hjälpt i massor av olika situationer visade nu sitt rätta jag och det var nu man blev varse vem som egentligen var ens vänner.
Ett bra ordspråk som jag nu fick höra var - I nöden prövas vännen
Mycket bra stämde detta.
Ja och detta har nu hållt på i 3 månader och det finns mycket mer att säga i detalj men inget jag kommer skriva här. Om det finns någon som vill veta mer och har frågor är ni hjärtligt välkomna att höra av er.
En kort summering och status idag av hela denna härvan:
- Till dags dato finns det ingen inlämnad rapport.
- Jag har som ni vet gått ur styrelsen i West Star Göteborg då det från styrelsemedlemmar inte finns förtroende. Jag valde att lämna fastän jag fick majoritet av rösterna. Och det finns även en annan anledning till mitt beslut och det är att Garry nu fått en utlandstjänst i 6 månader i USA och det gör att jag inte har möjlighet att engagera mig på det sättet jag skulle vilja. Jag har ett heltidsjobb och 4 hästar och 2 hundar som går före i prioritet.
- Folk som man trodde att man kände och var vän med hör inte av sig eller hälsar längre när man träffas.
- Jag har lärt mig en hel del. Och jag är nu MYCKET mer noga med att kolla min utrustning.
Jag skulle också vilja dementera de rykten som finns exempelvis om att jag är avstängd på 3 år. Alla är osanna.
Jag tappade intresset helt för westernridningen efter detta men hoppas att jag så småningom kommer att komma tillbaka. Jag kommer göra ett försök i november så vi se.
Jag hoppas verkligen att INGEN ska få uppleva nåt sådant här nån gång.
Kramar Anna
Jag och min häst Danfas tränade för fullt under hela våren och det började gå riktigt bra. Tävlingen närmade sig och jag anmälde mig till alla ropingklasser samt timed events grenarna, barrel race och pole bending. Jag anmälde även min stora häst Fidde till barrel race.
Danfas och jag har en speciell relation till varandra. Han är min första häst och är en arab på idag 19 år. Jag fick honom när han var 6 månader och jag var då 10 år. Vi har växt upp tillsammans och kan varandra utan och innan. Vi har tävlat hoppning, dressyr, terräng, distans och nu western ihop, vi har även provat på lite akademiskt. Han är nästan inkörd, ja lite lustigt, jag började köra in honom när han var 2 år men när jag kom till stadiet att sätta vagnen bakom så hade jag ett litet problem. Jag hade ingen vagn. Så där tog den historien slut.
Vi anlände i alla fall till High Chaparral på onsdagen. Tävlingarna började på torsdagen. Vi ville åka ner innan för att kunna förbereda och komma i ordning.
På torsdagen skulle jag tävla 2 klasser. Jag hade barrel race först med båda hästarna och sedan roping beginners med Danfas. Allt började bra, jag placerade mig 5:a i barrel racet med Danfas och i min första ropingklass någonsin blev jag 3:a. Riktig kul.
På fredagen var det dags för pole bending och sedan dummy roping. Pole bendingen gick bra slutade 7:a av ca 25 starter. Och på ropingen fick jag till ett bra kast och var väldigt nöjd med den klassen.
På kvällen på fredagen var det last man standing. Det innebär att man kastar lasso så länge man träffar och så fort man missar åker man ut och dummyn går fortare och fortare för varje runda. Vi var 42 st som började och jag åkte ur när vi var 6 st kvar. Var supernöjd med den insatsen.
Så kom lördagen. Hade bara en klass den dagen och det var barrel race med båda hästarna. Jag blev lite stressad då jag hade missat att det var 2 klasser som gick klass i klassen. Men jag fick på hästarna sadlar och träns och fick hjälp av min man att rida fram Danfas då jag var först ut med Fidde. Jag gick in och gjorde en bra runda med Fidde. Kommer ut och byter häst. Hoppar upp på Danfas och värmer lite till och sedan är vi riktigt taggade när vi går in på banan. Vi gör våran runda och får en riktigt bra tid. Nöjd och glad kommer jag ut från banan och går över till framridningen där jag en än gång ska byta häst för att gå in på heat nummer 2 med Fidde.
Det är då jag hör en av mina konkurrenter säga - Men Anna, din häst blöder! - Va säger jag, vardå? Jag hoppar av hästen för att undersöka vad som hänt. Då kommer en annan ryttare fram och säger, skynda dig och göm det så att inte tävlingsveterinären ser det. Jag ser att under flankgjorden så är det blod, jag tar med handen och stryker bort blodet för att se var blodet kommer ifrån och hur såret ser ut. Samtidigt säger jag till Garry- Skit säg nu inte att flankgjorden skavt honom. Jag säger att vi ska flytta oss och gå till vattnet vid sidan av framridningsbanan för att kunna tvätta och se mer ordentligt vad det är som hänt och vad som kan ha orsakat detta.
Under tiden har jag fått från andra människor vid tävlingsplatsen förslag på hur jag ska dölja det hela. Men jag kan säga att det var inget alternativ för oss. Hästen behövde hjälp.
Vid denna tidpunkt när vi går mot vattnet har även min mamma kommit fram till oss. Jag säger att vi får skynda oss för det är ju snart min tur igen att gå in i heat nummer 2 med min andra häst. Vi kommer snabbt fram till att vi stryker Danfas från tävlingen, min mamma och Garry tar hand om honom och ska uppsöka veterinären och be om hjälp. Jag rider upp på framridningen igen med min andra häst och rider fram till funktionären som har hand om framridningen och säger att Danfas kommer inte mer. Jag stryker honom ur tävlingen då han är skadad.
Min man rider iväg för att söka upp veterinären. När Garry ser veterinären står han och pratar i telefon nere vid hagarna. Han väntar tills han är färdig och sedan går fram och säger: Kan du vara snäll och titta på det här det har hänt en olycka. Veterinären svarar - Det var det jävligaste, det här är djurplågeri. Han tar fram sin mobil och tar kort på Danfas. Sedan frågar han Garry var jag är, och så är han på väg därifrån. Garry hejdar honom då och frågar - Vad ska jag göra med hästen? Ska jag tvätta det med någonting? Veterinären stannar upp och säger - Ja, ta tvål och vatten och börjar gå igen. Då frågar min man ska jag inte lägga på nåt? Någon salva? Blåspray? - Blåspray blir bra säger veterinären och sedan försvinner han. Han tittade på hästen i ca 20 sek innan han skyndade iväg för att leta upp mig.
Jag satt på framridningen och hade precis kommit ut från heat 2 med Fidde.
Jag blir avplockad från framridningen. Ombedd att hoppa av och ta av mig sporrarna och lämna ifrån mig dessa. Sedan blir jag tillsagd att - Du är avstängd från tävlingen, avvisad från tävlingsplatsen och du kommer bli polisanmäld för djurplågeri. Han tar och tittar på Fidde och tar även kort på honom. Jag står i chock, vet inte vad jag ska göra eller ta vägen. Veterinären försvinner iväg med mina sporrar.
Jag tänker att jag får nog ta mig ner till Danfas. Jag tar Fidde och leder iväg honom ner till stallarna. Ställer in honom i boxen. Jag går till Danfas där Garry är, han har gjort som veterinären sa, tvättat med tvål och vatten och lagt på blåspray.
Jag tittar på min häst och ser nu att det är revor på sidorna på honom. Garry och jag pratar och jag får då veta vad veterinären sa till honom att han säger att det är en sporrningsskada. Jag själv vet inte, jag har inte fått någon hjälp med att reda ut vad som hänt. Jag är i chock. Jag börjar gråta.
Det kommer ner ett gäng funktionärer till hagen och ska ta mer kort och säger att korten som veterinären tog blev inte bra så han måste ha fler. Sedan pratar de inte utan åker därifrån. Mina vänner som kommit ner på morgonen från GBG fick inte se mycket. De står med mig i hagen och tröstar mig när jag gråter. Jag vet inte vad som hänt. Jag känner mig hjälplös och är i chock.
Min mamma och Garry börjar plocka i hop våra saker. De plockar ner husvagnen och packar bilarna. Och på nån timme är vi färdiga att lasta och åka därifrån. Allt går så fort denna eftermiddag att jag inte minns knappt hur jag kom därifrån. Vi åker till landet som bara är en halvtimme därifrån. När vi kommer fram lastar vi ur hästarna och jag går sedan in och lägger mig på soffan. Chockad och ledsen.
Jag tänker att jag kommer aldrig syssla med hästar nåt mer. Jag skiter i det här nu.
Garry ringer veterinären igen för att få mer information om vad som kommer att hända. Och han får följande info:
Veterinären är skyldig att rapportera detta till Jordbruksverket.
Tyvärr finns ingen klassning utan benämningen blir djurplågeri. (Vållande av skada, avsiktlig eller oavsiktlig finns inte.)
1. Veterinären skriver en rapport till JBV
2. En grupp inom jordbruksverket avgör om man skall gå vidare med en anmälan om djurplågeri. (OBS, nyansering finns inte i lagen utan det är svart eller vitt.)
3. Om man beslutar att gå vidare så görs en polisanmälan för djurplågeri.
4. Polisen startar en förundersökning där man hör inblandade och granskar bevis.
5. Om det finns underlag för åtal så lämnar man detta till åklagare.
Jag minns inte så mycket mer av kvällen, bara att jag grät mig själv till söms. Jag hade ingen aning om vad som hänt. Ingen hjälpte mig att förklara eller prata om det. Den natten var ingen rolig natt.
Nästa dag var det dags att åka hem från landet jobbet väntade på måndagen. Hästarna och Garry skulle vara kvar och ha ytterligare 2 veckors semester. Jag mådde så dåligt att jag inte kunde gå ut och hälsa på min häst. Jag började tänka att jag aldrig ska sitta på en häst mera.
Min mamma och Garry lyckades tillslut övertala mig att gå ut och prata med Danfas. Han mådde bra. Och de lyckades efter mycket om och men slänga upp mig på hästen barbacka och jag och Garry red ut en 2 timmars tur i skogen. Det kändes skönt. Danfas kändes som gamla vanliga Danfas och vi hade en härlig tur med lite bus. Nej helt ville jag nog inte sluta med hästar.
Jag åkte hem och kom till jobbet på måndagen. Jag kunde inte jobba för jag hade tankarna åt ett helt annat håll. Jag höll på att fundera hela dagen på vad som kunde ha hänt och jag ville samla på mig mer fakta. Jag ville utreda saken för jag ville inte bli anklagad för nåt som jag inte gjort avsiktligt och som dessutom är en olyckshändelse. För jag skulle ALDRIG skada mina hästar med flit och det hoppas jag verkligen att de personer som känner mig vet.
Jag fick tag i en jurist som lovade att hjälpa mig i frågan. Jag ville att saker och ting skulle skrivas rätt för jag själv som fortfarande var i chock kan inte handla rationellt. Jag fick också tag i ytterligare en veterinär som lovade att undersöka hästen.
Tyvärr hade han inte tid förrän på fredagen men det var i alla fall nåt. Han blev förbannad när jag berättade hur jag hade blivit behandlad på tävlingsplatsen samt att han lovade att vi noggrant skulle undersöka och se om vi kom fram till nåt som skulle säga vad som orsakat skadan.
När jag kom dit och även berättade att jag lagt på blåspray blev han ännumer arg. Blåspray ska man inte ta sådana här sår för det fräter.
Vad denna veterinären kom fram till efter att ha undersökt och behandlat hästen samt låtit mig sadla på och själv sätta mig på igen. Så är det en trasig flankgjord som kan ha orsakat dessa revor. Min flankgjord har neopren på insidan och den är nött i neoprenen. Med en lite löst sittande flankgjord och att det kommer in sand där samt att hästen är svettig och även med mina skänklar på flankgjorden så är detta en mycket trolig orsak.
För det var på flankgjorden som jag hade möjlighet att skänkla, jag är för kort att komma längre bak. Både Garry och veterinären drog i mina ben och jag hade inte möjlighet att nå bak till revorna.
Det hade också nu beslutats om ett krismöte i klubben. Jag var ju som sagt ordförande och styrelsen fick väl nu lite panik.
Jag som inte trodde det kunde bli så mycket värre, men ack vad jag hade fel. Det var nu det riktiga helvetet började.
Måndagskvällen kom och jag åkte till mötet med en vän. Jag var lugn, gråtit hade jag gjort tillräckligt.
Jag minns inte så jättemycket om mötet, bara att jag nu fick höra alla rykten som börjat sprida sig. Jag fick berätta min version av vad som hänt. Jag vill också påpeka att till dags dato så finns fortfarande inte min version ute någonstans utan allt ni hört är rykten. Om ni inte talat med någon av mina riktiga vänner.
I alla fall, kontentan av mötet blev i alla fall att jag skulle ta time out för att kunna koncentrera mig på händelsen. Men jag skulle vara kvar i styrelsen som ledamot. Detta röstades det om och fördes till protokollet.
Det tog 2 dagar, sedan så var min så kallade lugn och ro till att kunna ägna mig åt min händelse över. Det började med en person i styrelsen som avgick, med motiveringen att med tanke på det som hänt så ville personen tänka på sitt rykte och därmed inte förknippas med mig.
Därefter började en diskussion via mail. Det kom upp saker som inte hade med själva händelsen att göra överhuvudtaget. Men som man säger det är lätt att sparka på den som redan ligger ner.
Det slutade med en ny omröstning där det röstades om vad som skulle stå på hemsidan och än en gång om jag skulle sitta kvar eller inte.
Jag blev frågad om jag inte visste vad jag blivit anklagad för. Om jag inte på 2 dagar ringt runt och frågat om jag blivit anmäld eller inte.
Jag har också fått höra att jag skulle visa lite mer ånger. Folk som man hjälpt i massor av olika situationer visade nu sitt rätta jag och det var nu man blev varse vem som egentligen var ens vänner.
Ett bra ordspråk som jag nu fick höra var - I nöden prövas vännen
Mycket bra stämde detta.
Ja och detta har nu hållt på i 3 månader och det finns mycket mer att säga i detalj men inget jag kommer skriva här. Om det finns någon som vill veta mer och har frågor är ni hjärtligt välkomna att höra av er.
En kort summering och status idag av hela denna härvan:
- Till dags dato finns det ingen inlämnad rapport.
- Jag har som ni vet gått ur styrelsen i West Star Göteborg då det från styrelsemedlemmar inte finns förtroende. Jag valde att lämna fastän jag fick majoritet av rösterna. Och det finns även en annan anledning till mitt beslut och det är att Garry nu fått en utlandstjänst i 6 månader i USA och det gör att jag inte har möjlighet att engagera mig på det sättet jag skulle vilja. Jag har ett heltidsjobb och 4 hästar och 2 hundar som går före i prioritet.
- Folk som man trodde att man kände och var vän med hör inte av sig eller hälsar längre när man träffas.
- Jag har lärt mig en hel del. Och jag är nu MYCKET mer noga med att kolla min utrustning.
Jag skulle också vilja dementera de rykten som finns exempelvis om att jag är avstängd på 3 år. Alla är osanna.
Jag tappade intresset helt för westernridningen efter detta men hoppas att jag så småningom kommer att komma tillbaka. Jag kommer göra ett försök i november så vi se.
Jag hoppas verkligen att INGEN ska få uppleva nåt sådant här nån gång.
Kramar Anna
Så var det då över...
Idag var det extra årsmöte på westernklubben på grund av min "time out", det röstades och jag fick majoritet av rösterna men jag sa Nej. Då tror jag många undrar och spekulerar i varför och naturligtvis blir de som röstade nej jätteglada att jag äntligen gav mig av.
Beslutet från min sida var svårt men ändå ett måste av många själ.
I mitt nästa inlägg ska ni få höra hela historen till att mitt val blev som det blev och ni som spekulerar och inte tar reda på fakta utan lyssnar på rykten kanske tänker om lite när ni läser.
Kramar Anna
Beslutet från min sida var svårt men ändå ett måste av många själ.
I mitt nästa inlägg ska ni få höra hela historen till att mitt val blev som det blev och ni som spekulerar och inte tar reda på fakta utan lyssnar på rykten kanske tänker om lite när ni läser.
Kramar Anna
Wednesday, October 3, 2007
Ta sig i kragen och rycka te...
Ja på söndag är det dags för nästa tävling. Inte bra att deppa ner sig mer. Försöka gå vidare och se att det möjligtvis kommer nåt positvit ut av det hela.
Var på klubben igår och skrev upp mig på deras tävling på söndag. När jag står och skriver ser jag till min förfäran att handen inte lyder min tanke. Utan jag står och skriver LB:1 och LA:1. Vad tänker man då....Ja det är väl bara att rida skiten och se hur det går. Den här gången tänker jag inte gå in med några förväntningar. Kommer heller inte lägga ner tid på min häst innan. Jag åker upp med min lerhög och rider så får vi se vad vi hamnar.
Det är då jag kan slappna av och vara som bäst....inbillar jag mig i alla fall. ;O)
Nu måste jag jobba lite till.
Kramisar Anna
Var på klubben igår och skrev upp mig på deras tävling på söndag. När jag står och skriver ser jag till min förfäran att handen inte lyder min tanke. Utan jag står och skriver LB:1 och LA:1. Vad tänker man då....Ja det är väl bara att rida skiten och se hur det går. Den här gången tänker jag inte gå in med några förväntningar. Kommer heller inte lägga ner tid på min häst innan. Jag åker upp med min lerhög och rider så får vi se vad vi hamnar.
Det är då jag kan slappna av och vara som bäst....inbillar jag mig i alla fall. ;O)
Nu måste jag jobba lite till.
Kramisar Anna
Monday, October 1, 2007
Besviken...
Ja det blev jag. Det är tråkigt att när det väl gäller så klaffar det inte. Man lägger ner så mycket energi och tid och så funkar det inte.
Jag har väl blivit för bortskämd med att det brukar gå bra. Och det ska man ju inte bli. Det är väl tur att nån kan trycka ner en i skorna igen och säga att kom inte och tro att du är nåt.
Det är svårt att ta nya tag och bara glömma. Hade jag tävlat individuellt hade det varit en annan sak, men nu svek jag ett helt lag. Och det var inte kul.
Jaja tävling på söndag igen och då får jag skärpa till mig.
Laget blev 2:a i serien i alla fall.
Kramar Anna
Jag har väl blivit för bortskämd med att det brukar gå bra. Och det ska man ju inte bli. Det är väl tur att nån kan trycka ner en i skorna igen och säga att kom inte och tro att du är nåt.
Det är svårt att ta nya tag och bara glömma. Hade jag tävlat individuellt hade det varit en annan sak, men nu svek jag ett helt lag. Och det var inte kul.
Jaja tävling på söndag igen och då får jag skärpa till mig.
Laget blev 2:a i serien i alla fall.
Kramar Anna
Subscribe to:
Posts (Atom)