Ännu en helg till ända

Ja då var denna helgen snart slut och jag tänkte dra mig till sängen.

Är tyvärr inte jätteglad i att behöva gå till jobbet i morgon men jag får väl bita i det sura äpplet och se glad ut.

Det som är positivt är att min bästaste kollega Lotta är tillbaka i morgon varken hon vill eller inte och då känns det mycket bättre.

Hoppas ni har haft en lika bra helg som oss.

See you!

Tingens mysterium - Head Shaking Syndrome

Ja vi har länge undrat vad det kan vara med den lilla ponnyn på våren och sommaren då hon springer och slår med huvudet hela tiden.

Det är så fruktansvärt irriterade när hon under ridpasset slänger med huvudet så mycket att till och med tyglarna hamnar på ena sidan.

Det börjar alltid på våren vid lövsprickningen och beroende på väder ute så kan det hålla på hela sommaren.

Härom dagen var nog droppen för Garry och hon var väldigt billig.

Jag började då googla på pollen allergi hos häst och hittade nåt som heter Head Shaking Syndrome.

Finns hur mycket som helst att läsa om det och det är ju då en symtom som startas av något så som pollen, insekter etc. En överkänslighet.

Klicka här för att läsa mer

Igår red Garry i ridhus och det blev en ny häst, inget slängandes med huvudet.

Så nu är det ju bara frågan vad det är som utlöser det hela.

I alla fall så vet vi att nosnät kan hjälpa och det är nu beställt. Så om det är en sådan enkel sak som kan hjälpa så är ju det super.

Återkommer med mer info när vi provat.

Någon annan som har detta på sin häst och har erfarenhet? Kommentera gärna.

Lördag och jag är ledig!!!

Ja för er som inte vet vad ledig är för min del så är det att vara hemma och sköta djuren på gården.

Har nog inte varit ledig någon helg sedan i April tror jag. Men med det menar jag inte att jag inte gillat det jag gjort för det har jag.

Men ibland är det skönt att få en sovmorgon ibland. Min vår och sommar har varit fullspäckad med läger, tävlingar, träningar och annat.

Nu laddar vi upp inför höstens utmaningar. På schemat står utveckla Stewart Ranch, föreningsarbete och lite annat som än så länge är classified :)

Återkommer när jag har nåt att berätta.

En och en annan tävling ska nog hinnas med också :)

Nej dags att ta tag i dagens sysslor.

Vår to do list

• Fortsätta på garaget
• Åka och handla
• Träna hästar
• Städa lite stallet
• Börja röja lite inne

Älsklingen ropar dags att dra!

Härlig version av Have You ever seen the rain

Härlig Låt

Hösten närmar sig

Ja och det med stormsteg. Idag är det riktigt kyligt på kvällskvisten.

Mycket händer här på ranchen.

Det har öppnat sig många nya möjligheter nu under sommaren och som ni vet har jag under några år varit återförsäljare för Eggersmanns müslifoder och nu i sommar har jag utökat lite och tagit in hund och kattfoder från Sportsman's Pride. Ett val som jag känner har varit mycket lyckat.

Jag är precis i startgroparna men har kommit igång jättebra.

Under hösten kommer jag starta webshop och som det ser ut nu kommer jag också ta in ett litet hästsortiment. Det ska bli superroligt och är verkligen nyfiken vad detta kommer leda till.

Jag har under sommaren också haft förtroendet att få hit lite hästar som ska vidareutbildas samt ridas till.

Det är jätteroligt att få hjälpa till med detta då man utvecklas massor själv och får möjlighet att rida så många olika hästar.

Under en snar framtid så kommer hemsidan att uppdateras massor och jag planerar lite andra aktiviteter under hösten.

Så håll utkik!

Kram Anna

Falsterbo nästa

Då e det måndag och jag ska jobba på Falsterbo på dressyren denna veckan.

Drar ner vid lunch.

Får se om jag hinner med att blogga där nerifrån.

Kram Anna

Onsdag 27/6

Som sagt tiden rinner iväg jag sitter på jobbet och snart e det semester!!!

Vad ska man göra då tro. Jo greja hemma med vårt fina hus. Umgås med älskling och så
Jobba med Equipe på Falsterbo.

Idag e det pay & ride och lilla Emelie ska äntligen få hoppa den lilla söta ponnyn Tingeling igen.

Vi håller tummarna att det går super idag.

Rapport kommer senare.

Kram Anna

Tiden bara springer iväg

Nu är det helt plötsligt Juni och tiden går super fort.

Det är lite över 2 månader sedan vår älskade Sessan lämnade oss och vi saknar henne massor varje dag. Det är verkligen inte sig likt utan henne.

Det är ett STORT tomrum hemma. Även om vi har Zumo och Sammy så var hon den som hade den där speciella personligheten och tog mycket plats. De andra är på helt annat sätt.

Förutom detta så har det hänt massor på ranchen.

Vi har haft lite kurser, jag har haft en träningsponny hemma och nu denna veckan är jag på Strömsholm och jobbar.

Det har gått bra hemma och vi har haft lite egna kurser, bland annat hade vi NH kurs för Janne den 12-13 Maj. Väldigt uppskattat och det var roligt.
Kommer bli en efterföljare till hösten hoppas jag.

Sedan har jag varit lagledare för ett helt underbart gäng ponnytjejer. Och de var så snälla att de köpte mig en present. En skylt till vår gård där det står Stewart Ranch på och vår logga. Den kan ses vid vår infart nu :)

Jag hade även en liten ponny vid namn Minna hemma på lite tillridning. Fick jobbat henne riktigt bra och satt en hyfsad grund på henne under de veckorna jag hade henne. Hon kommer att komma tillbaka lite senare under sommaren för uppföljning.

Nu denna veckan som är så är jag på Strömsholm och jobbar för Equipe. Mitt ansvar har varit dressyrbanan med allt vad det innebär från protokoll till stora displayer.
Superroligt att få se alla dessa dressyrryttare och sitta på första parkett.
Idag är det Kür på programmet och det är jättefint att se på. Under veckan har vi avverkat NM i Para Dressage och för Seniorer. Och även varit med och skött datorer för Fälttävlan både terrängen och dressyren då såklart.

Nu är vi inne på sista klassen för det här året och jag ska få sätta mig att köra hem i kväll. Ska bli skönt att få komma hem men det varit superroligt här.

Har också shoppat en hel del. De sålde ut Tretorn Falsterbo stövlar för 999 kr ordinarie pris är 4995 kr och många fick jag shoppa för. Och i slutändan blev det 10 st par tror jag.
Men jag slår inte min kollega Kim som nu är upp i ca 30 st.

Nu händer det mycket framöver också. Nästa vecka börjar mina läger hemma och sedasn blir det ett antal dressyrtävlingar och jag ska även försöka rida själv och tävla lite.

V 28 har jag blivit tillfrågad att åka till Falsterbo och jobba för Equipe och det tackade jag inte nej till och sedan kommer det eventuellt bli SM i Flyinge i Augusti.

V 29 väntas våran STORA sommardressyr Summer Dressage Festival och har ni inte sett hemsidan så gå in och kika www.lerk.se/sdf2012
I år har vi massor med sponsorer och underhållning m.m. Jättekul att detta har blivit så stort och målet är att lyfta den lite till för nästa år. Tankarna går nu om vi ska slänga in en Grand Prix klass.

Livet flyter på och min älskling har engagerat sig i gården mycket.

Vi har numer altan med tak, pool och till hösten blir det paddock :)

På återseende!

Kramar Anna

Vår älskade Sessan - 1999-2012

 

Året var 2000 och planeringen var i full gång för vårt brölopp. Det närmade sig midsommar och vi var bjudna till ett par kompisar för en aktivitet uppe i Nygård.
Vi åkte dit och hade en trevlig kväll och innan vi skulle åka hem säger en av våra kompisar att vi måste följa med och titta vad de hade i hundstallet.
De berättade att de fått ta hand om en hund som varit ute själv i skogen och nu skulle den vara hos dem tills polisen hittade ägaren.
De gissade på att den inte var så gammal men nu väldigt mager och ingen röst kvar. De berättade också att de fått hämta upp den hos en äldre dam där den kommit fram, men damen kunde inte behålla den då hon var allergisk.

När vi kom in i hundstallet var det en liten svart hund som kom fram till oss med svansen i vädret och blev superglad och sprang direkt fram till oss och skulle kela, hon försökte prata men rösten var väldigt hes.

Vi tyckte så synd om henne och frågade vad som händer om ingen hämtar henne. Vilket då svaret blev att är det ingen som vill ha henne så måste vi avliva henne.

Det var då det bestämdes att den lilla svarta hunden skulle komma hem till oss. Och vi val väl medvetna i början att de riktiga ägarna hade 3 månader på sig att träda fram och då ha rätt till att få tillbaka henne.

Vi bestämde att hon skulle veterinärbesiktigas och jag skulle åka med och gick hon igenom skulle jag ta med henne hem.

Hos veterinären blev hon noga undersökt och förutom tappad röst, väldigt mager, 17 kg vägde hon då och att hon hade även en infektion i livmodern så var hon kärnfrsik. De trodde hon var runt 7 månader och varit ute själv ca 1 månad i skogen och att hon var en blandning av schäfer/groendal

När veterinärerna skulle skriva in henne på kliniken frågade de vad hon hette - det hade vi inte tänkt på, men ingen tvekan var det att detta var en Sessan!

Efter detta åkte vi hem, vi bodde då i Ragnars Hage. Jag stannade bilen vid brevlådorna och Sessan hoppade ut och sprang till vår trapp och satte sig.

Hon hade bestämt sig. Här ska jag bo. Här börjar en resa på 12 fantastiska år.

Sessan var inte som alla andra hundar. Eftersom hon levt själv i skogen så kände hon att hon kunde ta hand om sig själv. Hon behövde ingen som sa vad hon skulle göra eller vad hon fick göra. Hon ville alltid ha sista ordet.

Vi fick  höra i början att hon skulle inte vara kvar mer än 3 månader det var så länge folk trodde vi skulle stå ut med henne. Efter det så skulle vi ta bort henne för hon var helt omöjlig.

Hon var mer vild än tam. Drog i kopplet så att man drog armarna urled. Jagade alla djur man såg och speciellt katter var extra roliga.

Hon var den bästa musjägaren man kan tänka sig. Katter slänger i väggen, ingen slog henne på musjakt.

Bada i sjön var också en favorit. Men simma var överskattat, hon vattenplanade i stället. Men hon kunde hålla på i timmar och gärna om man kastade pinnar.

Pinnar älskade hon i alla dess former men ju större desto bättre. Hon kom oftast gåendes med stängselstolpar väldigt stolt.

Under åren så har hon gått på lydnaskurser och agility, efter första kursen så skakade instruktiörerna på huvudet och undrade om vi verkligen skulle orka med denna hunden. Det krävdes MYCKET jobb.
Hon var inte så tålmodig med andra hundar och speciellt inte tikar. Blev allt för ofta slagsmål.
Hon blev upptryckt i väggen ett antal gånger, men hon bara bjäbbade tillbaka.

Efter att hon varit hos oss i 2 år byggde vi vårt hus och stall. Det tyckte hon om. Hon fick en egen tomt att vara på och ett eget hus.

2004 kom Zumo jag tror hon tyckte det var ganska jobbigt. Hon var van att vara ensam och nu kom det en till som stal uppmärksamhet.
Första veckan fick han inte vara nånstans i huset. Hon sprang efter honom och skällde på honom vart han än gick.
Sedan så tyckte hon nog att han var ganska OK. Han fick alltid i uppdrag av henne att vakta gården medan hon tog sina rundor i skogen själv. Nu hade hon ju någon hon kunde lägga lite jobb på.
Leka var aldrig deras grej. Zumo är alldeles för försiktig.

Efter några år till kom ytterligare en hund, lille Sammy.
En liten spoling som inte lärt sig vett och etikett. Det var Sessan snabb med att visa. Hur man betéer sig med andra hundar och vilka regler som gäller i hennes hus.
Han har fått stå ut med massor. Och han har verkligen lärt sig.
Sessan var en perfekt uppfostrare. När Sammy tog sig friheter att springa av gården satt hon hemma och väntade på honom. När han kom tillbaka fick han en omgång han sent skulle glömma. Det var som att hon visste att det där var förbjudet och han måste få veta det, och matte och husse står här och ropar och dem lyssnar man på.
Det är tack vare Sessan som vi har en mycket väluppfostrad Sammy. Hon har lärt honom hur man betéer sig med andra hundar och vilka signaler som gäller.

Han hade stor respekt för henne. Hon kunde ligga i en dörröppning och han gick inte förbi henne om ingen hjälpte honom. Han vågade inte.

In i det sista lekte hon med honom vilket han älskade.

Under helgen som var så hjälpte hon till att röja ris och pinnar under lördagen. På söndagen var vi på kalas för att fira min bror då var hon också med. Pigg och glad och mumsade glatt i sig alla godsaker som erbjöds.

Men under natten till måndagen fick hon en stroke. När vi vaknade på morgonen hade hon kissat på sig och när hon reste sig höll inte bakbenen längre. Hon ramlade omkull.

Hennes starka vilja gjorde att hon var med ute i stallet på morgonen men sedan blev hon bara sämre under dagen.

Vi beslutade redan på morgonen att ringa veterinären och ta bort henne första bästa lediga tid. Hon skulle inte behöva lida mer och som tur var fick vi tid samma dag.

När vi åkte och körde fram bilen blev hon så glad för hon älskar att åka bil och ville försöka själv att resa sig för att hoppa in men det gick inte utan vi fick bära henne.

Hon var vaken och uppmärksam hela vägen.

Allt gick fort och smärtfritt och hon somnade så gott.

Saknaden är oändligt stor - imorse var det ingen som kom fram till sängkanten och sa god morgon, ingen som gav mig följe när hästarna skulle ut, ingen som stod utanför köksfönstret och kikade och ville in, ingen som låg under bordet och väntade på att något skulle trilla ner eller få tecknet när det var ok att komma fram och få lite gott.

Men vi vet nu att hon har inte ont längre och hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan!

Min älskade Sessan - Vila i frid - Kommer alltid att sakna dig!